Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(uren etl godl begrepp, sinne för vetenskap och konst och god
art (ill mera bildniug, än som hos barbarer var vanlig. Diceneus
såg det(a och sparade ingen möda för alt bilda deras förstånd
och deras seder. Han lärde dem många vishetsbud, lydde för
dem naturens underbara krafter och upplyste dera om mänga
förhållanden i lifvet. Han talade för dem om planeternas gäng
och de himmelska kroppar nes rörelser, underviste dem om de
tolf himmelstecknen, förklarade måoens lill- och aftagande, sade
dem, med hvilka namn och tecken man utmärkte de på
hira-melr.ns fäste i en rund upp- och nedgående, till talet räknade
344 stjernor, som från öster till vester med hastigt lopp hvart
dygn omhvälfde. Man såg med förundran, huru Geterna, dessa
män, som helsades för de tappraste krigare, så snart de hade
tre eller fyra dagars ledighet från vapenskiften, strax samlades
omkring sin vördade lärare och med begärlighet inhemtade hans
undervisningar i all mensklig kunskap. At deras samhällsväsende
gaf Diceneus mera ordning och ett fastare skick derigenom, att
han införde bland dem lagar, hvilka i Jordanes’ tid bevarades
skrifna. De äldsta och förståndigaste bland Geterna invigde han
i gudaläran, förordnade dem till tempelvårdare, till bevarande af
de heliga bruken och minnena. De buro till utmärkelse af sitt
heliga kall en hög hatt, hvaraf de äfven benämndes med ett eget
namn, som Jordanes på det Latinska språket öfversätter med
pileaii (hal t be täck ta), hvilket motsvarar eller rättast tolkas med
del fornskandinaviska Sidhö 11 ur (Sidhattad), såsom Oden
kallades af den sida eller långa halten, sådan de forn-nordiska
höf-dingarne, hvilka tillika voro prester och domare, finnas hafva
borit Geterna hemburo Diceneus en gudomlig vördnad, och
såsom sed var hos Geterna, förde han den Gudens namn, hvars
högsta presl han var. Närmaste grannar till Skylerna, voro af
alla Thrakiska stammar Geterna de enda, som, då Darius
Hy-staspis, Persiska rikets beherrskare, omkring år 513 företog sitt
stora härtåg, hade mod alt sätta sig mot den öfvermäktiga
Persiska haren på dennas låg genom de Thrakiska länderna. De
dukade under för den fiendtliga krigsmaktens stora öfverlägsenhet
och måste med de öfriga Thrakiska folken för en tid hylla det Persiska
våldet. Sedan förde de blodiga krig åfven med den Macedoniska
Konungen Filip, Alexander den Stores fader. I århundradet
f. Ch. beherrskade Geterna hela landet från Donau lill Dnieprn,
från Svarta hafvet till Karpaterna och Theis-floden i Ungern.
Detta samma land, del nuvarande Siebenbiirgen, Wallachiet och
Moldan, säges att från gamla tider hafva varit bebygdt af Geler
och Daker; de sistnämnda bodde längst inne i landel mol
Ger-rnanien och Donaus källor lill; Geterna åter uppehöllo sig vid
Svarta hafvet och de nedre trakterna af Donau. Begge folken,
Geter och Daker, hörde till samma folkstam, ty de talade samma språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
