Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligheten af den historiska forskningens förmåga, att alreda dt
serskilla trådarne deraf ocb bestämma, lill hvilken tidpnnkt och
lill hvilket land hvar af dem hörer. Såsom Dews hos
forntidens Meder eller Perser, De jotas, Djutas hos Hinduerna,
Giganter bos de fordna Grekerna och Romarne, så åfven i
nordens gamla myther betecknar namnet Jotnar, Thursar,
Jättar ursprungligen dels fiendtliga naturkrafter, dels onda
makter och andar, fiender lill gudarne och fiender i allmänhet.
Hvarje folk, som har en fornsaga, sål ter i tidens början sig sjelf
såsom det goda slågtel, sina fiender deremot, i synnerhet dem,
hvilka dyrkat andra gudar eller haft en skiljaktig gudalåra, såsom
det onda. Derifrån det förhatliga i det namn, hvarmed dessa
fiender utmärktes. På delta såll har namnet Jolun i den
nordiska raythen och sagan blifvit ”hådelse och lastmåle.”
Folkdikten eller sagan utmålade dessa fiender såsom vidunder och
troll. Fienderna vexlade, men namnet på dem förblef detsamma;
man kallade Jotnar alla dem, som lill Asalåran stodo i ett
fiendlligt förhållande, af hvilka folkslag och tungomål de ån voro.
Myckel derföre af hvad i mytherna och sagorna förtåljes om våra
stam fäders strider med Jotnar, Thursar och Troll, hörer vål Ull
åfventyren och tilldragelserna under deras långa vandringståg från
det ursprungliga Asiatiska hemlandet Ull de upp mol nordpolen
liggande länder.
34. Men att mylhens Jotnar åfven i afseende på den
Skandinaviska nordens äldsta forntid hafva en viss historisk
betydelse, vinner ej blott stöd af de ånnu i XII och XIU
århundraden från förfådrens tid fortlefvande sågner om Jättar och
flera-handa folk, som fordom bebott och beherrskal nordlanden, men
bekräftas åfven af de mångahanda griftvårdar och andra forntida
minnesmårkeu, som från djupa fornåldern blifvit lill våra dagar
bevarade och genom sin mångfaldigt olika art vitina, att de
tillhön tider och folk af olika anda och olika seder. Såsom
minnen af en urgammal folkstam anses de af väldiga stenblock
danade griftvårdar, som träffas i de södra delarne af riket. De äro
sammansatta af flera stora, till väggar resta stenar med deröfver
lidande gråslens-takhäll ofta af så ofantlig storlek, alt man icke
vet förklara, med hvilken kraft eller konst de gamle förmått
app-lyfta den. De bilda än en rund, ån aflångt fyrkantig stuga eller
kammare, och från hofvudkammaren går ofta en gång af andra
dylika kamrar. Vanligen äro de endast två till fyra alnar höga,
ftin fyra lill sexton alnar långa och några alnar breda. I
allmänhet hafva de en likhet af grotlor, och några äro midt
framför samt på ömse sidor om ingången, hvilken merendels velter
mot ösler och söder, försedda med höga, uppresta stenar. Man
kalJar dem i allmänhet Jättestugor och Stendysser, och
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
