Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frän hvilken tid och ander hvilka förhållanden den Keltiska
folkslammen kommit till denna erfarenhet af metallens bruk, och
om de brons-redskap eller så kallade celts (huggjern, yxor,
lansspetsar) samt brons-s värd och prydnader af brons, som i
(al-rik mängd blifvit funna i Danmark och hos oss i de södra
landskapen, leda sig från en i fordomtima derstädes sig uppehållande
yngre Keltisk folkgren med vissa, från den or-keltiska
folkstammen skilda seder och bruk, eller de hårskrifva sig från Göterna,
od) i sådant fall, om dessa från sina sydliga hemlånder medfört
bruket af denna metall, eller de från de Brittiska öarne genom
forntida samfärder med dessas Keltiska invånare kommit lill
kän-nedom och besittning deraf, öfver dessa förhållanden åro
menin-garne ännu mycket delade bland de lårdn, som egnat sig åt denna
gren af fornforskningen, så att man deröfver’ånnu icke vet att
med säkerhet bestämma något. De grafvar, nemligen de så
kallade stenrör eller kummel af dels stora, dels mindre stenar
danade rör samt jordhögar af serskilt beskaffenhet, i hvilka man
funnit redskap, svård och smycken af brons jem(e lemningar af
ån brånda än obrända lik, hafva en med stenålderns jättestugor
och stendysser i mycket olika karakter. Såsom dessa, så
förekomma äfven de till bronsåldern hörande grafvar till s(or mängd
i Danmark samt Sveriges södra landskap och likaså på Goltland, men
förlora sig mer och mer långre upp mot norden, der i trakterna
af Mälaren de likasom mötas och öfvervåldigas af minnesmärken,
som håntyda på en ålder och ett folk, hos hvilket bruket af jern
var det rådande. Del eger i delta afseende ett motsatt
förhållande rom mellan nordliga och sydliga hälften af vårt land, i
det minnesmärkena från jernåldern i stor, öfvervägande talrikhet
träffas inom del egentliga Svea rike, der åter bronsfynden äro
mer sällsynta, hvaremot grafvarne med fynden från bronsåldern (ill
största mängd framträda i det sydliga Skandinavien, hvarslädes jernet
dock sedermera attrångt bronsen, så att denna icke mer användes
till svård ocb skårande redskap, men endast till smycken och
andra saker. Så Unna vi sägnerna om trenne olika invandringar
af folk i vår nord äfven bestyrkas af forntidsminnena. Den i
urgammal tid först invandrande folkstammen, som efterlemnat
minnen af sig i de väldiga jättestugorna och stendysserna, vittnen
om deras utomordentliga jättekraft, kände icke bruket af metallen,
men hade redskap endast af sten ocli ben, lefde således blott af
fiske och jagt, derföre äfven minnesvårdarne af dem äro belägna
vid kuster samt de närmast liggande åar och sjöar; ett annat
invandrande folk hade redskap och vapen af brons, och liar med
lillhjelp deraf trångt något längre in i landet, emedan metallen
satte detsamma i stånd alt rödja och bruka marken; men äfven
detta folk synes dock förnämligast hafva uppehållit si* vid kusterna,
de större sjöarne ocb floderna, och ännu icke framträngt djupare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
