Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inåt skogarne, till dess ett tredje folk, den med Oden sist
invandrande Asastamroen, hvilken tog sina bosåten i trakterna af
Mälaren, medbragte fröet till jernålderns kokar, som från
Målare-trakterna efterhand utbredde sig till de sydligare landskapen.
3ft. Oden och hans Asinmän och Tyrker, såsom vi sett
Ynglingasagan berätta (23), satte sig icke med vapenmakt i
besittning af landet, men de intågade fredligen och gjorde med
Gylfe förband. I tiderna derförut hade således striden med
Jot-narne föregått. Från nordhafvet, från yttersta, djupaste norden,
säga Grekiska och Romerska skriftställare, kommo vandrande
hårar af Galliska eller Keltiska folk, som några århundraden före
vår tidråkning dfversvåmmade de södra länderna. På de artida
vandringarne och i den rigtning från öster till vester,
folkvandringar nes ström af ålder gått, hade troligen stammar af dem
framträngt mot norden så långt, att de åfven nått Danmark oeh
södra delen af vår Skandinaviska halfö. Dessa hafva sannolikt
varit de Jotnar och Resar, med hvilka de första, öfver Östersjön
(rån dess sydostliga sida kommande Götiska stammar haft många
strider om land och välde, så att det troligen är af dessa gamla
inbyggares dels undanträngande och fördrifvande, dels åfven bland*
ning och sammansmältning med den öfvermåktiga Götiska
folkstam n>en folksägnerna och mythen bevarat nigra dunkla minnen.
Annu långt fram i liden träffas i våra nordiska länder spår ej
mindre af olika folkåtter, ån af en fordom olika godadyrkaii.
Bet år icke blolt i de fabelaktiga, men åfven i de trovärdigare
eller för historiska ansedda fornsagor det talas om personer, som
på fäderne eller möderne voro af Rese- eller Thnrseåtl och i
följd af sådan blandad härkomst vanligen kallades flalfresar
och Thursablendingar. Att Lappska och Finska
stammar varit Skandinaviens äldsta invånare, fordom så vidi utbredda,
■U de äfven sträckt sig lill de Danska öarne, bestyrkes hvarken
af historiska vittnesbörd eller af forntida minnesmärken. De
grunder, hvarpå den länge antagna meningen om Lapparnes och
Finnarnes forntida utbredelse öfver hela Skandinavien och att de
varil de Jotnar, som af de inflyttande Götiska stammarne blifvit
tindanlrängda oeh fördrifna, förfalla i den mon, den granskande
fornforskoingen börjar utbreda mera ljus öfver de forntida
folk-förhållanden. De i Sverige och äfven i Norrige förekommande
flera ortnamn med stafvelsen Fin, såsom Finveden och Fineryds
socken i Småland, Finåker och Finån i Vestmanland, Finnerödja
och Finnekumla socknar i Vestergötlaod, Finspång och Finstad i
Östergötland, Finja socken i Skåne, Finsta och Finnerånger i
Upland m. fl., äro ingalunda, hvarför de blifvit ansedda, minnen
af Finnars fordna vistelse på dessa orter. Ty fin, fe o år ett
nrspruugligen fornnordiskt och forngermaniskt ord, betecknande
kårr, träsk, ett låglåndt, morasigt land, och Finr, Fin vid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
