Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gamla. Det besegrade onda har gått till intet, fallit lör evigt.
Men härligt reser sig ur verldilågan det goda åter, föryngradt
och skönare, lultradt till ett högre lif. Solen har, innan hon
oppslukades af Ulfven, födt en dotter, lika skön som modern,
hvars bana hon vandrar. I Hoddmimers skog hafva två
menniskor, Lif och Lift hraser, döljt sig nndan Surturs låga; de
taga sin mat af morgondaggen, och från dem härstamma de nya
slägter, en renad mennisko-åU. Grönskande skön uppstiger en
ny jord nr hafvel, osådda växa åkrarne, sjelfmanta skördar
framkomma, all nöd förgår. Och den nyfödda jorden belsas af Odens
herrliga söner. Vidar och Vale, den ena sin faders, den andra
sin broders hämnare, båda oskadade af Surturs låga, välja åter
sin boniog der, hvarest Asgård förr legat. Till dem komma
Thors söner, Magne och Mode, och medhafva hammaren
Mjöll-ner. Från Hel återkomma Balder och Höder, sätta sig försonta
bredvid hvarandra och bebo tillsamman Odens segersal, den
heliga godaborgen. På Idavallen Asarne åter samlas, samtala om
fordom timade händelser och påminna sig styrkans rön, förra
tiders stora efierdömen. De återfinna i gräset de underbara
nxnetaflor af guld, som Gudarnes furste och Odens slågt hade
egt i tidens morgon, men nnder guldålderns lekar förlorat.
Den höga, fördolda Godens runor blifva då nppenbara. Och
öfver den nya himmelen och jorden kommer han alt herrska,
som högre och mäktigare år ån de gudar, hvilka ”styrkas af
jordens krafter, af svalkande sjö och skaldernas rojöd”, han, den
starke ofvan, om hvilken sierskan Hyndla, en spående Vala,
hemlighetsfullt q väder:
Då kommer en annan,
Än mera mäktig.
Dock honom icke,
Jag nämna vågar.
Ty
Få månde längre
Fram skåda,
Än Odin går
Att Ulfven möta.
5S? Denna våra forntida fäders gudalära — af oss till
granddragen här framslåld efter fornheliga öfverlemningar,
sådana de blifvit fortplantade i de uråldriga sånger och stamsagor,
som i XII och XIII århundraden blifvit skriftligen upptecknade
oeh åt efterverlden bevarade i de båda samlingar, hvilka båra
namn af den äldre och yngre Edda — har sin stora
märkvärdighet såsom minnesvård af stamfädrens verldsåskådning, huru
i tidsåldern af sin första gryende bildning de sökle i bilder för
sig förklara och nppfatta alltings upphof, daning och utveckling
oeh de krafter, som lifvade naturen. De låu del första lif fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
