- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
52

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alstras genom vexelverkan af mörker och ljus, valten och eld,
köld och vårma (samma föreställning, som äfven herrskar i
andra forntida folks mythologier); derifrån födelsen af urämnet
(Jätten Ymer, materien) och den lifgifvande, organiska kraften
(kon Andhumbla), af hvilken kraft den högsta och ädlaste
framstår i födelsen af Gndarne. Med Ymer nemligen betecknas den
rå, oformade massan, hvaraf Jorden danades, med Jåttarnede rå,
vilda, fiendtliga naturkrafterna, med Asarne de ordnande,
upprätthållande, välgörande verldskrafterna, hvilka forntiden bildade
till personligheter och tänkte sig dem som Gudar; de äro
Naturgudar: Thor, gudomsmaklen i åskvädret, som med sin ljungeld
renar luften; Heimdal, regnbågens Gud, hvars strålande båge,
genom välsignelsen af det till jorden nedströmande regnet,
förkunnar verldsmakternas nåd; Frej, Gud för jordens gröda, och
Njord hafvets Gud, nemligen det stillare, närmare till kusten
gränsande hafvets, hvarifrån genom fiske och skeppsfart
välsignelsen går in öfver landet; Balder, årets ljus, hans död genom
Höder vintermörkrets seger öfver sommarens ljus, och Vales hämnd
den ljusare årstidens frambrytande efler vinterns mörker; Oden
himmeln, solen hans öga, och såsom skuggornas drott och de
dödas gud år han ock den sol, snm ej mer lyser för dagens barn,
den nedgångna, underjordiska, nattliga solen, och denna det öga,
som han måst pantsätta i djupet. Under bilden af Dvergar,
Mörk- och Ljttsalfer föreställas naturens närande, utvecklande
krafter; några af dem verka ofvao jordeo, i ljusets hem, det år
Ljusalferna, betecknande naturen, som skjuter upp och utvecklar
sig i ljuset; andra verka ner i mullen och stenen, det år
Mörk-alferna och Dvergaroe, betecknande naturen, som verkar uuder
jordens yta; ur jordeo nemligen skjuter växten upp, ur jordens
sköte bryter guldådern fram: under jorden tilIdanas de af Dvergarne
och Mörkalferna; ofvan jorden vårdas växternas utveckling och
blom-string af Ljusalferna. 1 alla yttringar af naturens krafter såg
forntiden verkande naturväsenden; de voro naturens andar, lingens sjålar.

53. Med den i myther, sinnebilder, klådda uppfattning af
naturen, dess krafter och företeelser sammanflätar sig tillika i
godasagan uppfattningen af menniskolifvet, dess andliga yttringar
och krafter. Gudarnes lif år på en gAng naturens lif och
men-niskans lif, uppfattade som enhet. Gudarne företräda mensklig*
heten, hafva mensklig skepnad, menskliga böjelser, äro de första
lagstiftare och domare på jorden, uppbyggare af de första tempel
och slåder, och Midgård, menniskoverlden, i tidens början deras
boning. Den fysiska betydelsen, som bildar grundlaget af
gudaläran, ikläder sig här derjerate en moralisk. Motsatsen mellan
de kaotiska, förstörande krafterna i naturen (Jåttarne) och
naturens ordnande, välgörande krafter (Asarne) framträder hår tillika
som en kamp mellan mörkrets och ljusets makter, mellan det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free