Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig olika efter tider och länder och de förhållanden, hvarigenom
fiendskap, igenom förbund, genom sammansmältning den ena
folkstammen kom till den andra. Och det måste ske, att folksmy*
therna deraf skulle erfara en stark inflytelse. Den nordiska
gudasagan bår sålunda spår af sin härkomst från mer än en tid och
mer än elt folk. Att Oden i mythen kallas Allfader, och alt
samma Gud, som skapat himlen, jorden och alla dess väsenden
samt gifvit menniskan en odödlig anda, att han, gudarnes,
men-Diskornas, verldens, tidernas fader, på andra ställen kallas den
brännande, svedjande (Svidrer, Svidur), den eldsögade (Baleiger),
hvilket tillkännager, alt han betecknat solen; att han vidare bar
vid sidan af sig andra gudar, och att han ingenting förmår Öfver
de mäktiga, Ödets beslut för gudar och menniskor täljande
Nornorna; att han omsider går under i striden med de onda
makterna, uppslukas af ulfven och förgås tillika med verlden, detta
och ännu annat, hvad om Oden förläljes, röjer klart, att olika
tiders begrepp och föreställningar blifvit sammanblandade, och
att, ehoru en slöja betåcker den Högstes tillvarelse och han
nn-danskymmes af de lägre, förgängliga gudar, som i verlden
företräda hans slälle, likväl urbegreppet om ett högsta väsende, fastän
dunkelt och likasom från fjerran, framskimrar genom mythernas natt.
De många namn, som tilläggas Oden, hafva hvari och ett
troligen sin serskilta hänsyftning, och det sannolikaste är, att de
antyda den mångsidiga Gudens alla egenskaper. Det bildade sig
sålunda en mångartad, af stridiga begrepp sammanväfd gudalära,
till omfattning och innehåll lika gränslös som svårtydig, derföre,
om densamma också icke hos våra fäder, såsom fallet varit hos
många folk, öfvergick till uteslutande egendom för en afsöndrad
prestkast, det likväl blef förbehållet de högsta, de visaste i
samhället, folkstammens höfdingar, helgedomens föreståndare, att
känna, vårda, fortplanta de heliga öfverlemningame till hela
deras omfattning. De bevarade som en högre, hemlig vetenskap
den inre betydelsen af de i bilder tänkta och framstålda, till eu
del genom yttre bruk försinnligade lärorna om de himmelska
tingen. Efterhand gick den inre betydelsefulla meningen af de
mystiska framsiällningarne förlorad, och de religiösa brukens
sinnbildliga språk blef för sednare slägter en gåta. Att i så
många fall de fornheliga sagorna förekomma oss meniogslösa och
vidunderliga, år derföre, att vi icke mer ega nyckeln till deras tydning.
55. Till mytherna om naturen och gudarne knyter sig vidare
åfven den historiska mythen, minnet nemligen af stamfädernas
öden och sådana deras föreståndare i höga forntiden, som, stora i
hjelteanda, fort dem till segrar, till nya, bättre bostäder, eller från
hvilka utgått någon stor förändring i folkstammens tillstånd, dess lära ’
och tro, hvarigenom de hos densamma länge lefvat i elt vördadt,
förgudadt minne. Våra stamfaders Oden, de Germaniska folkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
