Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wodah, är både G ad, Konung och Kooungafader, från hvars ätt,
såsom den allmännaste källao för konungablod, lika med de
Skandinaviska folkens äfven Sachsarnes och Anglosachsernas
Konungar ledde sin härkomst, och såsom det synes, äfven
Franker-nas, hvilka lika med Sachsarne sade sig vara komne af de
nordiska folkens ätt. Han tillhör således både mythologin och
historien. Men i gudasagan äro föreställningarne om nataren,
gudarne och menniskan så med hvarandra sammanväfda, att det na
mer ligger utom den historiska forskningens förmåga, att nrskilja
och reda, hvad deraf tillhör historien. Det finna vi, att hos
forntiden det var tro, all Gudarne Sjelfva varit de första prester och
konungar och från dem utgångna de stora naturer, de visa män
ocb hjeltar, som genom sin insigt i gudomliga och menskliga
saker höjt sig öfver sina samtida, eu föreställning, hvaraf
forntida religions- och lagstiftare begagnat sig, att omstråla sig med
gudomligt anseende och sålunda verka till förändring, förbättring
af silt folks samfundsordning, seder, lära och tro; äfven det
synes hos forntida folken varit sed (att så varit hos Geterna,
sigfs del beståmdt), att den förebedjande Öfverstepresten,
helgedomens föreståndare, förde den Gudens namn, hvars högste prest
ban var. Så kunna vi för oss till viss del förklara och förstå
den historiska Oden, änna mer då vi dermed sammanställa, hvad
forogrekiska skriftställare veta förtälja om Geternas religions- och
lagstiftare Zamolxis och Diceneus (25). Berättelsen om
Asar-ne§ krig, förbund och förlikning med Vanerna har en
natur-mythisk betydelse såsom bild af eldens och vattnets motsats samt
Utats, fruktbarhetens framalstring genom deras förening, men
defjetnte åfven en historisk såsom ett dunkelt minne af uråldriga
strider mel lan stammar af en till viss del olika gudadyrkan, nemligen
mellan eldsgudarnes och vattengudarnes dyrkare, en dyrkan olika
i aå måtto, Elden eller Vaitnet hufvudsakligast ingick i deras
föreställningar om tingens upphof och natur; fredsslutet blir, att
Vaokfca gudar, vattnets, fruktbarhetens gudomligheter (Njord,
Frej, Freja) upptagas bland Asarne, af dessa åter andra bland
Vanerna, det vill säga, tvenne religionspartier förlikas,
religionerna blandas. Troligen hafva på lika sätt, såsom redan fönit
af oss år antvdt, urminnes strider och äfventyr i stamfädernas
fornhemvist i de sagorika Kaukasiska bergstrakterna samt vid
Svarla hafvet och sedan nnder de långa vandringarne upp mot
norden åfven blifvit i den mythiska våfnaden inflätade (33).
Asa-gudarnes slägtskap med Jotniska ätter och rill en del äfven
härkomst från sådana; Alfa- och Dverga-väsendens inflätande i
Asa-kretsen, och hvad vidare i fornmylhiska qväden talas om
Dver-gars, Alfers, Jotnars, Asars, Vaners olika språkbenämningar på
ting i naturen, i himmelen och på jorden, samt de serskilta
utmärkande färdigheter, de olika run-idrotter, som tillhörde hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
