Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagan bevarade. Redan Tacitna berättar om Germanerna, atl
de i gamla sånger firade minnet af aina gndar och hjeltar;
detsamma förtåljes af Jordanes och Paulas Vinfrid om GMerna
och Longobarderna, hnra de i argamla qväden, nästan på
histo-riskt sätt författade, bevarade hågkomster af fordna märkliga
tilldragelser; åfven om Frankerna berättar Eginhard, Carl den Storea
kansler, att de sjöngo argamla visor om sina framfarna
Konun-gars bedrifter, ocb att på lika sätt i vår nord sånger från djapaste
fornåldern ljudit till konangarnes och hjeltarnes lof, derom vittna
de till vår tid bevarade mythiska ocb heroiska qväden, hvilkas
upphof och ålder förlora sig i tidernas mörker. Qväden ocb
sagor kunde icke fattas hos ett folk, som efterstråfvade ett odödligt
minne. De måste skattas så mycket dyrbarare, som de utgjorde
enda medlet för fornminnenas fortplantande. Derföre de lefde på
folkets läppar från slågte till slågte. Våra fäder lade äfven stor
vigt på ättelängdernas bevarande, så mycket mer, som slågtleder
åtgjorde enda måttstocken för deras tidråk ning; i synnerhet voro
alla storättade män serdeles omsorgsfolla att vårda minnet om sin
härkomst, och framfor andra måste detta utgöra en vigtig
angelägenhet för den höga herrskareslägt, som ledde sina anor opp
till Gudarne; de Langfedgatal, förfäders gamla slågtregister, som
kommit till våra tider, de äldsta sagornas omständlighet vid
slägt-leders uppräknande och andra uttryckliga intyg båra derora vittne.
Så kunde i IX århundradet Tbiodolfer den Vise från Hvine i
Norska Konungen Harald Hårfagers hof besjuoga dennes
förfäder i trettio slågtleder, hvilken sång fick namn af
Y’nglinga-laltt, emedan Harald nedstammade från de Svenska Ynglingarne,
och Bjvind Skaldaspiller, en annan berömd skald, likaledes dikta
ett qvftde, kalladt Haleygiatal, om deo mäktige Håkan Jarls
ättfäder ända från dennes stamfader Seminger, Odensson. Det år
efter Thiodolfersnyssnämnda qvåde, Ynglinga-sagan först
blifvit «krifven och sedan tillökt efter kunniga mäns berättelser och
de minnen, som genom århundraden i sånger och sagor
forllef-vat. Hon går med sin berättelse i tiden upp till den Odinska
feUrinvandringen. Denna stora, vigtiga händelse hade icke helt och
hållet kunnat gå ar minnet förlorad, då dess följder blefvo så
varaktiga och djapt verka ode, och sägnen derom fortlefde från slägte
till slägte. Händelser emellertid, hvaraf från högsta ålderdomeo
genom långa tider minnet bevarats endast i muntligen
fortplantade sägner, måste småningom förblekna, den ursprungliga
sägnen genom utläggningar och tillsatser undergå
förvandlingar, och serdeles för de äldsta tiderna ikläda sig mythens drägt.
De forntida folken hafva alla det gemensamt med hvarandra, att
de med gudasågnerna sammanblanda minnet af folkstammens första
styresmän, derigenom alt de göra sina första lagstiftare och
re-genter till Gudar. Detta är åfven förhållandet med Ynglinga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
