Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra Fr ode- eller Frejs-frid* Af denna orsak har äfven
Frej efter sin död blifvit mer dyrkad än andra gudar, och efter
hanis namn af Yngve hafva alla hans efterkommande blifvit kallade
Ynglingar samt deraf hela slägten Ynglinga-ätten. Då
Frej var död, buro honom hans närmaste mån i all tysthet in i
den för honom beredda hög, förvarade honom der i trenne år,
höllo undertiden hans död hemlig och uppburo i hans namn all
skatten. Äfven dessa åren var god årsväxt och frid i landet.
Freja, hans syster, höll offren vid makt; hon var ensam öfrig
af hela den gudaskara, som med Oden inkommit till norden; hon
är ock af alla gudinnor den, som varit högst prisad och dyrkad,
så att efter hennes namn alla förnäma qvinnor blifvit kallade
Frejor eller Fruar, och Husfreja eller Husfru den, som
hus och bo eger; efter hennes döttrar åter Hnoss och
Ger-seme, såsom i skönhet de utmärktaste framför alla öfriga qvin*
nor, hafva de dyrbaraste smycken fått namn. Då Svearne
omsider fingo kuoskap, att Frej redan länge varit död, och de sett,
att de goda åren icke dess mindre fortfarit, trodde de, att, så
långe han funnes qvar i Svithiod, skulle landet alltid hafva att
fröjda sig af en lika skördrikhet och fridsäll tid; derföre ville de
icke tillåta, att Frej skulle brännas. Då skedde en afvifcelse från
den af Oden stadgade lag, och ehuru seden att bränna de döda
ännu länge fortfor, voro dock många, som följde det sednare
bruket att lägga de aflidna obrånda i högar och med dem äfven
deras skatter likaledes obräoda, hvårföre ock dessa högar ofta lidit
åverkan. Till Frej offrade våra fäder för god årsväxt och frid;
de kallade honom verldens Gud och hafva under hela
hedendomen egnat honom en utmärkt dyrkan.
Den gyllene tid, som börjades med Frejs-friden,’räckte
i trettio år och fortfor ännu, då Fjol ner, Yngve Frejs son,
efter sin fader trådde till högsta drottväldet i Svithiod. Då var
Frode den Fridgode ännu Konung i Danmark. Mellan honom
och Fjolner i Svithiod rådde sådan endrägt och vänskap, att de
ofta gästade hos hvarandra. Denna tid funnos i Svithiod tvenne
ryktbara trälinnor, Fen ja och Me nja, stora och starka tärnor;
de voro döttrar af tvenne Jailar och hade redao som unga flickor
utfört storverk. Dessa trAlinnor köpte Frode den Fridgode. I
Danmark funnos tvenne qvarnstenar, så stora, atl ingen förmådde
draga dem. Sjelfva qvarnen kallades Grotte och hade den
egenskap, alt på densamma maldes allt del, som den malande sjöng
om. Till denna’ qvarn lät Konnng Frode föra trälinnorna. De
satte qvarnen i gång och kiingvredo hurtigt den surrande stenen.
I början sjöngo de om guld, lycka och frid ocli malde åt Frode
gyllene tider; men han, ännu icke nöjd med allt det goda, som
tillflödade bonom, pådref deras arbete så bårdt, att dem icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
