Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola trolla icke blott så, att Gisl och Aodr minde koona dräpa
sio fader, utån tillika, att bämndstraffet, brottets följder, skalle
sträcka sig ända till fjermatte led, sä att Ynglinga-slågten från deo
tideo alltid skulle lefva i blodig osämja, och deo eoa döda deo
aodra. Söneroa samtyckte, samlade derefter tillhopa en
krigar-skara, och eo natt, då ingen aoade någon fara, öfverföllo de sin
fader, lände eld på gården, der hio låg, och innebrände honom.
Brott som dessa, så trodde våra läder, kunde endast
komma från elaka krafters inflytelse, eller otgå fråo ett oblidt ödes
bårda, oföränderliga beslut. Derifrån sagans berättelse, huru Gisl
och Aodr eodast geoom deo afsky värdaste trolldom k onde
förhjel-pas att begå elt fadermord, och härifrån vidare deo förbannelse,
som af spåqvinnan uttalades öfver Ynglinga-ätten.
77- Ett olycksöde, lika hårdt soro Visbars, öfvergick
äf-veo haos soo Dom ald er, som tog arf efter sio fader och rådde
Öfver länderna. 1 hans tid nemligen inträffade trenne på
hvarandra följande missväxtår, hvilka hade till följd, att folket måste
bjelpa sig med allahaoda nödspis. Då tillreddes stora offer i
Upsala. Första hösten offrade roau oxar; meo det kommande året
blef icke båttre. Andra hösten offrades menniskor; påföljande
sommar blef missväxten nästan värre. Med så ond tid voro
Svearne icke vane att hemsökas af sina Gudar. Det var gammal
fornnordisk tro, att dessa rådde för årsväxten, och att deras nåd
kunde vinnas genom offer, hvarföre till dessas uppehållande eo
skatt utgick af landet. Missväxter och andra svåra landsplågor
ansågos i följd deraf såsom ett tecken af Gudarnes onåd, och eo
sådao onåd, trodde man, läto Gndaroe förmärka, når deras
ättlingar, folkets styresmän och högsta föreståndare för offren,
ådragit sig deras ovilja. Från denna tro hos våra förfäder kom det,
att de af sina regenter voro vane att fordra god tid i laodet och
atl till räkna deras förtjenster de goda, deras försummelse åter de
onda åren. Således, då Svearne nu tredje hösten mangrant
sammankom mo i Upsala, rådslogo höfdingarne sig emellan och
sammanstämde deri, att deras Drott Domalder månde vara orsaken
till den hårda liden, de grepo honom, svårdhöggo honom och
lill försoning åt Gndaroe för vinnande af en god årsväxt
be-ströko deras säten med hans blod. Han bår i Thiodolfers qväde
namn af Jota Dolge, Juternas ovän, hvilket syues antyda, atl
han med dem fört krig.
79. Om Domalders son, Domar, som efterträdde sin
fader och en lång tid styrde riket, förmäles icke något vidare, ån
att i hans dagar var frid och god tid i landet. Han blef sotdöd
i Upsala, hvarefter haos lik fördes ut lill Fyrisvall och der
brändes på åbacken. Till bans minne restes bautastenar, som änna
slodo qvar i Snorre Sturlesons tid, det vill såga i XIII århundradet.
70. Domar var ifrån Oden den åttonde och af Ynglio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
