Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnade da etl ögonblick, når Konungen var upprymd lill lyn*
ne(, att vidröra det ömtåliga hufvudårendet, men bemöttes af
Konungens svar, ehuru saktmodigt detta framfördes, med en si
afgörande tillrättavisning, alt lian sedan aldrig mer vigade inför
Konungen tala elt ord om något förlik ni ngsan bud. Ingegerd,
Konungens dotter, förmådd derlill af den Isländska skalden, som
trodde henne båttre kunna verka på sin fader, gjorde åfven ett
försök i denna sak. Henne svarade Konungen; ”det år dill råd,
”Ingegerd, att jag skall uppgifva det rike, som jag i Norrige
haf-”ver, ocb gifta dig med den Tjocka Mannen. Nej, förr skall
nå-”got annat ske. Ocli nu denna vinter skall jag på Upsala ting
”göra kunnigt för alla Svear, att jag vill hafva en bår ut af hela
”riket, innan isarne gå af vattnen, och skall jag draga in i
Nor-”rige, öda det landel med udd och egg, bränna allestädes och
”sålunda det folket vedergälla för dess otrohet.” Konungen var
då så vred, att Ingegerd icke vidare fördristade sig att motsåga
honom etl ord, och delta var deo första gång, hennes fader
tilltalat henne med hårdhet. Skalderna gästade ofta hos
Konungadottern i hennes boniug. Man trodde, atl mest af allt det skulle
bidraga till förlikning och en stadigvarande fred mellan rikena,
om mågftkap kunde tillvågabringas mellan Konungarne. Att
utröna Ingegerds sinne i detta afseende, tillspordes hon derom med
varsamma ord af skalden Hjälte. Hon svarade: ”icke hafver jag
”i mitt sinne öfverlagt, hvad jag härpå månde svara; min fader
”lårer väl i detta fallet råda för mig.”
137. Det var nu den tid af året» når från hela Svea riket
härskaror af landets odalmän drogo uppåt lill Upsala till det årliga riksmötet,
det så kallade Al Is härjar tinget, all hårens, alla Svears ting
(Thing allra Svid), då inför det samlade folket under öppen himmel
allmänna ärenden förehades och med gemensam Öfverenskommelse
afgjordes. Såsom böndernas taleman förde Tiunda-lagmannen vid
dessa riksmöten ordet på menighetens vägnar. Han var som
sådan den myndigaste man i riket, näst Konungen, och i många
fall ånno mäktigare ån denne. Denna lid beklåddes detta vigtiga
embete af en man, som kallades Thor g ny, densamme, som pi
Fyrisvall i slaget mol Styrbjörn i våsendtlig mon bidrog till den
slora seger, Erik Segersål 1 vann öfver sin oroliga brorsson.
Thor-gnys förfäder hade långe, son efter fader, i flera Konuogars
lid beklådt det vigtiga lagmanna-vårfvet. Han sjelf var nu
kommen till hög ålder, så att, utom myndigheten af sitt embete, han
äfven var högt vördad för sin långa erfarenhet och sina stora
för-tjenster. Man ansåg honom för den visaste man i hela
Sveavälde, och så stort var hans anseende, att då han talade på
tinget, trängde sig alla intill för att höra bans ord, och hvad ban
sade, det var såsom taladt af hela folket, hvars vilja och beslut
voro lag för Konungen. TiU denna myndiga man red nu Jar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
