Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var deo äldsta och ursprungliga. På granden af densamma bildade och
nlbildade sig i häradet ell rättssamfund. Alla rättstvister skalle
afgöras på häradets (ing. Till ledning och rättesnöre derför tjente
naturlig rått och laga sedvänjor, sådana tidsskicket och lirisbehofvet
under samfundets fortgående utveckling framalstrade dem. En
strafflag i egentlig mening var för de forntida männen fremmande,
emedan, efter deras begrepp, straff förutsatte ett förhållande af
herreroakt och underdånighet. De tillerkände ingen verldslig makt,
endast Gudomen rättighet att straffa till lif eller lem; blott trälen,
den ofrie, kunde af sin herre mottaga straff såsom af en högre
hand öfvad vedergällning; all dom åter mellan de fria männen
var endast förlikning, försoning. På denna grundsats var våra
fäders äldsta rättsförfattning bygd. Hvilken hade alt hämnas en
frändes dråp, en vederfaren förolämpning eller annan liden
oförrätt, skulle, innan han utöfvade hämnden, inför tinget framställa
sin sak, på det hämnden skulle erkännas vara rättvis, och derest
förlikning mellan de i fejd med hvarandra varande parterna
icke skulle kunna tillvägabringas, förbrytaren då saklöst månde
dräpas och hans arfvingar för dråpet å honom icke vara
berättigade till hämnd. Så skedde en början till laga rättskipning.
Begge parterna, den kärande som den svarande, uppträdde inför
linget hvar med sin frändeskara. Hvilka såsom medlemmar af
samma ätt voro förbundna till gemensamt skydd och försvar,
måste efter samma grundsats och samma begrepp, som förpligtade
dem att med vapen i hand ulkräfja hämnd eller upprättelse för
dråp å en frände eller annan i honom mot hela ätten tillskyndad
förnärmelse, åfven till försvar för sin frändes sak vid tinget och
vkl förliknings tillvägabrlngande vara pligtiga till ett lika bistånd.
Såsom tvenne folk i krigstillstånd stodo tvenne i fiendskap varande
fitter mot hvaraudra, bvarföre, att förstå forntidens brottmålslagar,
man mer bör betrakta dem ur synpunkten af en folkrätt ån en
straffrätt efter våra begrepp. Hvarje förbrytare, åfven dråparen,
kunde med böter försona det af honom begångna brott och
derigenom förskaffa sig frid och säkerhet för hämnd af den dräpnes
eller den förolämpades släet. Men det berodde ensamt af
måls-eganden, antingen han ville mottaga böter, eller hafva hämnden
sig förbehålltio, ty att hämnas var den fria mannens erkända rätt,
då han* blifvit våldförd eller hans frid bruten. I anseende åter
till det skydd, fridsförbandet medförde för hvarje medlem af
rätts-samfondet, tilldess densamme rättvisligen förverkat det, skulle
försök till förlikning inför tinget göras, och det var till den ändan
ollseganden förpligtades, att inför detsamma andraga käromålet
och göra sin hämndrätt gällande. Vägrade målseganden att
mottaga böter, eller vägrade svarande sidan att gifva upprättelse, då
förklarades den brottslige fridlös, utom lagen (utlceghwr), det
vill säga utesluten nr rättssamfnndets skydd, så att, om sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
