Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkommo boi. Hvarje sådant bol eller hemman omfattade en
jordvidd, tillräcklig äfven för den talrikaste familj, emedan land
fanns nog. Enhvar hufcfader brukade nu sin lott och betraktades
som egare af det hooom, ursprungligen genom deloing,
sedermera genom arf tillfallna bol. Vid jorden såsom den enda och
vigtigaste grundval för hela samhällsbyggnaden den tid, bergsbruk,
bandiverk, fabriker och aodra våra tiders yrken änno voro okända
näringsfång, voro alla samhållsråttigheter fästade, derföre
odal-jorden var del första, det vigtigaste föremålet för egendom och
arf, en helgedom för hvarje slägt, emedan af dess bibehållande
berodde slägtens yltre bestånd och styrka, deis anseende och dess
betydenhet i det allmänna. Icke förr ån verklig nöd dref, egde
någon rättighet att borlsålja sin odaljord. Denna skulle då först
hembjudas de nårmasle skylde&ånnen och sedan, om dessa icke
förmådde köpa, längre fråogrenade slågtingar ända lill de
fjer-maste leder, ”ty aldrig”, säges det i våra gamla lagar, ”månde
”odaljord köpas utom åiteo.” Ehuru fördelt mellan åttmånnen,
de bolfasta husfäderna inom slägten, betraktades slågtjorden ännu
på visst sått som ett helt, hvarlill ätten såsom samfund hade
sam-eganderätt. Detta år ursprunget till den så kallade bördsråtlen,
fordom så helig, att åfven i de fall, da jordegor måste lemnas till
böter, fådernefrånder förbehållit sig att lösa fädernejord och
mö-dernefrånder mödernejord. Härigenom, mer ån genom något
annat, år det åfven, bondeståndet hos oss för blifvit i besittning af
sina fådernebemman och bibehållit sig sjelfständigt. Ehuru de
ursprungliga grunderna för åtfjordens bibehållande inom slägten
under samhällets fortgående utbildning längesedan bortfallit och
från långa lider tillbaka icke mer äro för hand, har det icke desto
mindre århundraden igenom ända till våra dagar varit en af våra
lagar städse hyllad, ehuru icke i all sin fordna stränghet
bibehållen grundsats, alt, till upprätthållande af den fria
odalmanna-klassens styrka och bestånd, arfvejord icke finge genom köp, gåfva
eller testamente afhåndas, eller att, derest sådant skedde,
densamma kunde af arfvingen eller de närmaste skyldsmånnen
återbördas, hvilket fordom kallades att återtaga gamla byrd sina.
I länder, der lagarne icke med lika sorgfällighet vakat öfver de
fria jordbrukarnes bestånd, hafva de fordna odal- eller
allodial-hemmanen blifvit sammanslagna till stora egendomsmassor och
den sjelfständiga, besulna allmogen antingen helt och hållet eller
till stor del försvunnit; präktiga herresäten hafva intagit
bondbyar-nes ställe, men de fria, stolta mån, som förr brukade sin egeo
jord, nedsjunkit till torpare eller fattiga, underlydande
hemmans-brukare. Våra fäder lade band på den jordfasta egendomens fria
rörlighet, emedan de ansågo det för staten vigtigare att hafva fria,
sjelfständiga medborgare, som med starka band voro fåstade vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
