Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vestmannalagen (alar om stämning ander Landsnämnd, och
Helsingelagen om Helsingarnes Landsting. Gemensam lag var det
starkaste band, som sammanhöll landskapsförbundet. Tånke- och
kärnspråk, sådana vi öfverallt möta i våra gamla Landskapslagar,
hafva troligen utgjort de första rättsbuden; korta, enkla, atlatlade
med starkt tonfall efter den fornskandinaviska konstens reglor*),
kunde de i minnet så myckel lättare bevarasvdå tillika deras vigt och
den ständiga tillämpningen af dem såsom rällesnöien för den
med-borgliga samfundslefnaden gjorde det lika nödvändigt som lätt
för hvarje husfader att behålla dem i en lefvande hågkomst. Med
samhällsordningens fortgående utbildning blefvo de första enkla,
efter fornhäfd och naturlig billighet vidtagna grundsatser
mångfaldigade: folkmängdens tillväxt, egodelarnes förökning,
slägler-nas utgrening och blandning och de många af detta allt uppkom*
mande nya rättsförhållanden jemte ökade anledningar till tvister
förde naturligt efterhand till antagande af nya lagseder och bruk,
som genom häfd fingo gällande kraft. Sådana inom del egentliga
Svea rike häfdvunna rättsgrundsatser sammanhemtade Vigher
Spa, en lagklok man i hedenlima, ordnande dem i vissa
afdel-ningar, som efter honom fingo namn af Vigbers Flockar.
Detsamma gjorde i Vestergötland en Lagman vid namn Lumber.
Han lillhopasamlade de hos Göterna gällande rättsbud saml lade
till dessa sådana af honom uttänkta och af folket gillade stadgar,
som tjente lill ett lagligt och noggrannare bestämmande af de fria
busfädernas och de förbundna släglernas ömsesidiga förhållande
till livarandra i det borgerliga samfundet. Denna samling blef
sedan kallad Lutnbs lag. Det tillhörde Lagmannen i
tvifvel-samma rättssaker, eller då fall förekommo, för hvilka de förra
lagbuden icke voro tillräckliga, alt utfinna och förmedla rätten; hans
domar i sådana fall, sedan de för folket blifvit framsagda, lades
till lagen och tillämpades vid andra mål af enahanda beskaffenhet.
På delta sätt med rättsförfallningens utveckling utbildades äfven
lagarne, och emedan hvari landskap hade sin egen Lagman och
betraktade sig som elt eget, sjelfständigt samhälle, fick derigenom
hvari landskap äfven sin egen lag. Så hafva de serskilta
Landskapslagar uppkommit, hvarefter de serskilta landskapen ända långt
in i det XIV århundradet varit styrda. Detta har på folkets
med-borgliga sinne och karakter haft elt stort och vigtigt inflytande;
ty derifrån, att lagen, utgången ur folkets sköte, äfven af folket
vårdades som ett skötebarn, kom den hos våra fornfäder rådande
stora ömtålighet för lagens bestånd och efterlefnad, hvarigenom
hos dem äfven föddes och i folklynnet inplantades en stark ocb
•) Derifrån kommer troligen äfven, att de afdelningar, hvari
Bal-karne i tära Landskapslagar äro indelta, blifvit kallade Flokksr,
ty flökkr betecknar egentligen cn kort sSng, flokkar således en hop
sammanfattade verser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
