Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sjelfvalda myndigheter och de äfven del logo med si o röst i al la de
ärenden, som angingo del allmänna. Bifall af folkel fordrades i
frågor rörande religionen, lagars stiftande, gärders eller andra
skyldigheters öfvertagande samt annat mer, som lill folkel börde eller
närmare rörde detsamma. Öfver alla sådana saker egde
Konungen ingen makl atl besluta, innan han framsiält dem för
landets fria husfäder, odaibönderna. Men såsom mån, hvilka gerna
erkände Konungens makt och hörsammade hans styrelse, då han
tillbaka hörsammade lagarne och inhemtade folkets samtycke i de
mål, bvaröfver det borde höras, följde de hans mening och
låto honom råda stundom äfven i sådana fall, då de icke voro af
enahanda tankar med honom eller ogerna efierkommo hans vilja;
Konungen åter visade villfarighet lill allt, bvad bönderna
satn-drågteligen äskade, så atl han gillade och bekräftade, hvad de
samtyckt och beslutit. Efler delta enkla, okonstlade sålt var hos
▼åra forntida fäder makten fördelad mellan Konungen och Folket.
170. Såsom hvarje annau husfader hade Konungen för
sig och sitt hof sitt förnämsta uppehälle af de jordegor, som vid
delningen af landet blifvit för honom bestämda. Sagans
berättelse derom är, såsom vi sett (71), att Yngve Frej till Upsala
konungastol anslog de honom tillhörande gårdar och lägenheter,
hvilka, såsom beslåmda till Konungens och offrens underhåll,
deraf fingo namn af Upsala öde (Upsala egendom). Man vet,
all Göterna och lika med dem Bargunderna, Longobarderoa och
ännu andra stammar, när de störtade det Romerska riket och
nedsatte sig i de eröfrade länderna, delade mellan sig det intagna
landet på det sätt, atl bvar ocb en fick sin vissa lott i land och
egendom, höfdingen större loit än de öfriga och Konungen den
största. De åler med Oden i vår nord invandrande folkåUer
blefvo visaerligen inga herrar öfver eröfrade länder och
under-kofvade folk, emedan de, efler sagans berättelse, fredligen satte
sig ned vid sidan af sina stamförvandter Göterna. Endast det
säges, att Göla-konungen Gylfe icke fann sig ega makt att motstå
de invandrande Asarne, men gjorde med dem förbund och gaf
dem välde och land i silt rike. Arten och beskaffenheten af
detta förbund känna vi icke. Men det vissa är, alt redan från
den tid, de första skrifna urkunder sprida några ljusstrålar öfver
den inre författningen i vårt land, finna vi, alt i Göta-rike en
tredjedel af håradsallmänningarne tillhört Kooungen och varil
kallad konungs-lott. Man får icke tro, alt allt uppkommit först den
lid, når det omtalas. Men huru långt i liden tillbaka denna så
kallade konungslotten i Göta-rike går, antingen från Svearnes
invandring och Asarnes aflal med Göterna om landbesiftningen, eller
från hvilken annan tid och uoder hvilka andra förhållanden, derom
vela vi intet. Så ovissa vi emellertid äro öfver ursprunget, när
och huru Konungen blifvit förbehållen rått till en tredjedel af all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
