Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hel g h er, icke fridhelgher, hade ingen frid af lagen sig
tillförsäkrad, intet skydd af det allmänna, hvarföre äfven det, att
göra nägon till trål, kallades att taga roanhelgd (fred och säkerhet
till person) af honom. Husbonden skulle svara för alla hans
ger-ningar, så att, om trälen begick stöld eller dråp eller han på
annat sålt våldförde sig antingen mot friboien man eller mot
dennes trålar, tillhörde det husbonden att med böter försooa brottet,
derföre att han icke båttre tämde sin trål. Vägrade han delta
och hellre utlemnade den brottslige all dödas eller straffas af
måls-eganden efter dennes behag, så blef trålen med en ekvidja om
halsen upphängd på grindstolpen vid husbondens gård, der
kroppen skulle hånga, lill dess vidjan ruttnade, och ett vite af fyralio
marker drabbade den, som afhögg vidjan. Man ville genom delta
vederstyggliga skådespel tvinga husbonden atl hellre gifva böter
äo ullemna trålen, emedan man föraktade alt taga hämnd på eo
aadan usling och derföre i fråga om trålars brott hufvudsakligen
fordrade böter. Oförrätter åler, begångna mot annan mans trålar,
betraktades icke såsom tillfogade dessa, utan bedömdes endast
efter den förlust, som husbonden derigenom led, så atl, om en trål
blef ihjelslagen eller sådan skada tillfogades honom, alt han blef
oduglig till arbete, erlades inga andra böter ån full ersättning för
trålens värde, som godtgjordes husbonden med åtta marker silfver
för hemfödd trål och tre marker för annan trål. Trålars
äktenskap hade icke samma anseende som de frias, hvarföre den gifta
trålen i lagarne icke kallas åkta man, ulan kåpsir (egentligen
den som lefver tillsamman med en frilla). Öfverhufvud hade
man för trålar elt sa djupt förakt, att bland oqvådingsord
trål-namnet hörde till de skymfligaste, så att det att smädande kalla
en åttboren man för frigifven trål och att beskylla honom för
tidelag belädes med lika böler, och att dö för trålars hand
räknades bland de skamligaste dödssätt. Dock tänkle våra forntida
fäder ädlare än åtskilliga Romerska filosofer, som nåppligen ville
räkna slafvarne lill menniskoslågtet, tviflaode, om deras kroppar
bestodo af samma ämnen, om de regerades af en lika 6jål eller
icke borde anses för ell annat, underordnadt menniskoslag. Del
år sällsynt, all i våra fornsagor träffa några drag af den
kallsin-oiga grymhet, hvarmed slafvarne behandlades af sina Romerska
herrar. I vredesmod och under en uppbrusande hetta kunde den
nordiska husbonden vål någon gång tukta sin trål för hårdt, men
i allmänhet, ehuru oinskränkt herre öfver dennes lif, behandlade
han honom dock med mycken mensklighet. Äfven lagarne sörjde
för en faderlig uppfostran af trålinnornas barn, ty då en husbonde
ville bevisa sin rått till en heinfödd trål, måste han svårja samt
med vittnen och tolfmanna-ed intyga, alt trålen blifvit i hans hus
född, druckit mjölk af sin moders bröst, varit med kläder
ombonad och legat i vagga. Så ofla våra fornfåder i glada dryc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
