Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
keslag firade högtidliga tillfållen, vid offerfester, vid trolofningar,
bröllop och ar föl, delade sig vålfågnaden och glädjen äfven till
trålarne. Förgripelser mot dem vid dessa glada fester åro i
lagarne belagda med lika böler, som förgripelser mot friborna män.
Man ville, att också (rålen skulle njuta någon vederqvickelse från
arbete, att äfven han af lifvet skulle hafva sina fröjdfulla
ögonblick, och glädjens stunder an sågos höra för honom vara lika
fridlysta som för den fria mannen. Goda husbönder äfven lemnade
sina irälar tillfållen (ill förvårf, gåfvo dem åkerland atl så korn
uppå, och låto dem med afkastningen deraf köpa sig fria eller
handla med de hopsparda medlen såsom de ville. Derföre också
i fornsagorna drag ofta förekomma af trälars ädla tillgifvenhet för
sina husbönder, och mången träl återfick fi iheten såsom en gåfva
för visad trohet och duglighet eller ådagalagdt mod. Husbonden
medtog honom då till tinget, lyste honom i manhelgd, upptog
honom i sitt ält, hvilket kallades att ättleda honom, och iklädde
sig dermed ansvaret för hans förhållande (ill det allmänna. Men
han s(od dock ånnu under uppsigt eller ett visst beroende af sin
förra husbonde, och i det fall han mot denne skickade sig
otack-sarat eller vanvördigt, blef han lill straff derför åter trål. Äfven
den frigifnes son, om han på lika sätt förbröl sig mot sin faders
fordna herre eller dennes son, måste till försoning derför ännu
en gång betala den af hans fader erlagda lösesumraan, om en
sådan af denne var erlagd. De frigifna utgjorde en underordnad
klass af fria män. Gfvergången från träldom till frihet borde
efter de gamles tanka ske småningom; derföre den frigifnes barn
voro båttre ansedda och mer aktade ån fadern.
174. Fria mån bära i lagarne namn af frålsmån,
fräls, folkfräls såsom de, hvilka voro berättigade att bära
vapen, och thaegn eller thiaegn med hänlydning på den
hederlighet, rättskaffenhet och duglighet, man fordrade hos eo fri man;
såsom födda fria och borna lill de rättigheter, en . fri man
tillkommo, kallas de frålsborna, ätlborna, fridhtella
(affri-dher, frihet, ocb wt, ätt), ät ta de och fullkynnadhe (af kyn,
slägt, ätt). De frigifna åter, hvilka så till sägande utgjorde en
mellanklass mellan fria och Irälar, föra namn af frälsgifvi och
frälsinge, trålar deremot af ofrälse, ofrälst folk.
Per-sooer, som beklådde hög eller furstlig värdighet, kallades
Tignar-mån (af tign, värdighet, heder, till ljud och bemärkelse lika med
Romarnes dign-itas, värdighet). Af dessa var Konaogen de*
forsla, hvarföre äfven hans värdighet kallas högsta tign; äfven
Jarlar buro tignarnamn; likaså Biskoparne från den tid, dessa
em-beten uppkommo. Alla andra, fastän af hög börd och ehurn
rika eller mäktiga de ån voro, äfven konungasöner, innan de
erhöllo konunganamn, och Jarlars söucr, så framt de icke kommo
till lika embete och värdighet med sin fader, räknades till otig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
