Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nir, (ill dem, som icke innehade några höga värdighetsplatser.
Vål gick föräldrars anseende öfver på deras barn, och ett stort
värde sattes af våra förfäder på hög börd, så att de räknade sig
till ära alt nedstamma af en ansedd ålt, och de kallades
s(or-ättade, storslågtade, som tillhörde en sådan slägt, äfvensom de
sades vara Jarlborna, hvilkas fäder varit Jarlar, men inga öfriga
företrädesrättigheter voro dermed föreoade, som afskilde dem fråo
andra friborna mån; alla hade lika pligter mot samhället; Jarlars söner
blefvo »eke Jarlar, utån att namn ocb värdighet deraf tillädes dem
af Kon a o gen eller landeis herre; det berodde på efterkommaode,
att genom egen frejd och daglighet uppehålla ättens anseende.
H. Landets utseende vid slutet af hednatiden eller
Sagoåldern.
175. Skogarne Kolmorden och Tiveden, som åtskilja det
egentliga Svithiod och Götaland, hvaraf det förra i gamla skrifter
kallas Nordanskog, det sednare Sunnanskog, åtgjorde ännn
vid slatet af XII århundradet en vild ödemark af det omfång, att
den Norska Konung Sverre på en färd från Östergötland till Ver
ra-land år 1177 irrade hela sex till sju dagar omkring i dessa stora
okända vildmarker ocli träffade ingenstädes en enda
mennisko-boning. Fornsägner bevara äfven minnet af den tid, då från
Motala ända till Örebro i Nerike och derifrån ända söder om
Marie-stad i Vestergötland den mellanliggande landsträckan endast
åtgjort skog. Östergötlands norra bygd och bergslag synas att
först mot slutet af hedniska tiden hafva fått sina första
bebyg-gare, emedan fornleraningarne från denna tid derstädes äro
sällsynta och få. Lika ödslig, otillgänglig och vild var åfven dess
södra skogsbygd mot den Småländska gränsen. Genom denna
skogstrakt, öfver den vilda Holveden och genom Småland ledde
ånna ingen väg. Derföre togo vågfaraode från Skåne vanliga
vägen uppåt (ill Skara i Vestergötland, derifrån öfver Vettern,
sedan uiefler Motala ström till Bråviken, hvarifrån man öfvergick
Kolmorden, sora på denna sida var mest tillgänglig och farbar,
ocli vidare genom Södermanland fortsatte fårdeu uppåt till Öfre
Sverige. Om Vestergötland läser man i gamla sagor, att der voro
stora och vidt begrepna ödemarker, genom hvilka man icke utan
stor svårighet kunde komma fram, när kälan var ur jorden, och
i Vestgöternas gamla lag talas om allraånningsskogarnc Nordfala,
Synderfala och Österfala, (rakter, som i våra dagar utgöra den
Vestgötiska Falbygden, nu en skoglös bygd. Och dessa äro icke de
enda vittnesbörden, att djupa och vidsträckta skogar i gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
