- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
189

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allmäo förskräckelse, intaga, sköfla en mängd stader och slott ocli
samla ea omätlig förmögenhet af gald, silfver och dyrbarheter,
som de hemföra med sig, men komma efter kort tid åter.
Pris-laod (som denna tid strickte tig till Rhen), Brabant, Flandern
hemsökas af dem gäng efter annan, de befara Ems och Weser,
de gå appföre Rhen, uppföre Maas, Schelde och Somme; på
Seine, på Loire och Garonne åro de likasom hemmastadda. De
framtränga till de vid Medelbafvet liggande länder, hemsöka
Spanien, hemsöka Portugal, plundra vidt och bredt omkring, belägra
Lisabon, belägra Sevilla, de slå Araberna i flerfaldiga
drabbningar, iotaga Algeziras, slröfva omkring i trakterna af Cadix och
Medina; de gå genom Gibraltar-, del i våra fornsagor så kallade
Niorvasund, styra öfver till Afrika, storma en stad af namn
Nacchor, nedergöra en mängd Saracener, komma sedan till de
Baleariska och Pityusiska öarne, plundrande på Major ca, Minorca
och Formentera9 styra derifrån lill kusten af Italien, löpa in i
Spezzia-vikeo och iotaga genom list den fordum blomstrande
staden Luoa. Hafvet hvimlade af vikingafloltor. Utefter hela kusten
från Elbe till Pyreneerna beherrskade vikingarne alla floder fråo
de minsta till de största. De hade skepp lika beräknade för rodd
som segling, och de visste alt begagoa ebb och flod. Vid
åmyn-ningarne hade de sina oederlagsplatser och sina befåstade läger.
Derifrån gingo de med sina små flottor uppefter elfverna,
plundrade och brandskattade på ömse sidor kloster, släder och byar
och trängde ofta djupt in i det inre af länderna. Det
utmärkande af deras krigsrörelser och krigförande till lands bestod i
deo beundransvärda hastigheten af deras låg; de höllo tillika sina
aoslag mycket dolda, och visade sig vanligen, då man minst
förmodade dem. fin annan väseudtlig del af deras krigskonst, när
éet gälde ordentliga drabbningar, låg deri, att de visste intaga
goda ställningar, ty denna krigskonstens stora hufvuduppgift var
för de gamla Nordboerna icke obekant; de valde i synnerhet
gerna höjder; äfven floder, kärr, grafvar begagnades, hvar så ske
konde, för alt betäcka front och flanker; framför alli sökte de
alltid så taga sin ställning, att de hade vinden och solen på
ryggen. För öfrigt, efler stridsplatsens beskaffenhet eller andra för
band varande omständigheter, uppstålde de hären i liknelsen af eo
pyramid eller kil efter det gamla sättet (106), eller valde de
upp-stillsingen i linie med center och flyglar. De äfven begagnade
sAttet att hålla i beredskap en serskitt trupp eller så kallad
reserv, dels för alt aflösa de stridande, dels för att under slaget
kringgå fienden och falla honom i ryggen, öfverraskad af en
fiendtlig öfver makt eller anfallen af ett talrikt rytteri, slog hela
hftren en fyrkant eller ring och bildade en tätt sammansluten
massa med sköld vid sköld; alla i främsta ledet af fyrkanten
eller ringen stötte sina spjutitakar i jorden och fä Ide uddar ne mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free