Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt beväpnad ryttare och i krig underhålla honom på egen kost.
Ättlingarne af dc nordiska Vikingar, som under Rolf hade blifvit
små länsherrar i Frankrike, uppstego under Vilhelm Eröfraren
och hans efterträdare till Baroner, Grefvar och Hertigar i
England. Det fanns i Normandie knappt någon by, som ej gaf åt
England en adlig slägt. Frankrike kom i yttersta fara atl blifva
elt lydland under de mäktiga, från Normandiska huset
nedstam-mande Konungarne af England, hvilka såsom tillika Hertigar af
Normandie och dessutom herrar öfver åonn andra af Frankrikes
landskap under fortgången af sin makt traktade alt underlägga sig
hela Frankiska riket. Derifrån den strid på lif och död, som
efter denna tid utbröt mellan England och Frankrike och i flera
århundraden fortvarade.
183. Så’ slutades de 300-åriga åt Veslerländerna riglade
vikingafärder, nordiska sagans vesterviking, i sina följder
med nya rikens grundläggande. De af nordiska vikingar på Irland
stiftade riken hibehöllo sin sjelfständighet ända lill nära slutet af XII
århnndradel, då de underkastades Engelska kronan. Men äunu i
XUl och XIV århundraden utgjorde Östmännen (såsom på
Irland de Skandinaviska Nordmännen vanligen kallades) ett folk för
sig. Öslmänner, Irländare och Angler bildade serskilta fylken,
lill dess småningom genom giftermål och en större gemenskap
dessa trenne folk sammansmälte till ett. Ännu längre än pa
Irland bibehöllo Nordmännen väldel öfver de omkring Skottland
liggande Öar, de Hebridiska och Orkadiska samt Sheilands- och
Färöarne, hvilka från vikingafärdernas första tider utgjort beständiga
vikinga-stamhåll. En del af dem, såsom de Färöiska, hafva af
nordiska vikingar aldraförsl blifvit bebygda, öfver de öfriga till vallade
de sig herradömet och nedsatte sig bland de fordna infödingarne
i sådan talrikhet, att det Skandinaviska fornspråket på flera öar
varil det rådande lång tid efter, sedan nordika Konungar och
Jarlar upphört atl regera Öfver dem. Det talades på de
Orkadiska öarne ännu i XVI, och på Mainland eller Pomona, den största
af dessa öar, ännn i slutet af XVII århundradet i åtskilliga socknar.
Likaså äfven på Shetlands-öarne, der nästan alla orter hafva gamla
Skandinaviska namn, och hvar de fordom i norden rådande
seder och inrättningar till en stor del äfven skola hafva bibehållit
sig. På Färöarne lefva ännu i folksånger och fråsägner minnen
frän Skandinaviens mvthiska, sågo- och hjelleålder. En saga om
invandringen från den Skandinaviska norden möter oss äfven i
de Schweiziska Alp-dalarne, hvarest bor ett litet folk, hos
hvilket sedan långa lider tillbaka från fader till son fortplantat sig
sägnen derom, huru deras stamfäder utvandrat från Svenskarnes
land och efter många öden och äfvenlyr i dessa trakter nedslagit
sina bopålar. Det är egentligen i de Schweiziska ur-kantonerna
Schwyz, Uri och Unterwalden (ly de öfriga delarne af Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
