Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva af andra stammar blifvit befolkade), den sedermera i XIV
eller XV århundradet efter muntliga öfverlemningar i skrift
upptecknade sagan om den nordiska härstamningen varit hemmastadd.
Hos enkla, ensamt boende, fädrens seder lillgifna bergsbor
forl-lefva vanligen långe fordna minnen och gamla, muntliga
öfver-leroningar. Från Svenskarne, pasta de Schweiziska Hassleboerna
än i dag, att de nedstamma. Ännu lefver i Oberhasli eller
Hasli på folkets läppar ett gammalt qväde, kalladt Ost-Fri
e-sen lied, som i forntidsenkla, lefvande drag skildrar Schweiziska
urstammens uttåg från Svenskarnes land, men talar på samma
gång om dess invandring från Frisernas land. Frisland var
under hela IX århundradet ett jemt tillhåll för de nordiska
vikingarne, och Haslou, Haslon (i Sverige är äfven Hassle elt
ofta förekommande ortnamn) kallades den ort, der vid Maas-floden
en nordisk vikingahär år SS1 tog sitt hufvudläger och elt helt
år innehade detsamma. Från Hasslou drogo skaror af denna hår
långs upp efter Rhen ända till Mainz och Worms och uppefter
Mosel ända till Metz. Då, eller vid något annat ströftåg uppåt
dessa trakter under loppet af IX århundradet, har troligen en
bårhop under äfventyr och tåg, som för krönikorna äro okända,
trångt fram till de Schweiziska alperna, och emedan de antingen
från lillbakataget blifvit afsknrna genom någon i deras återväg
sammandragen Oendllig här, eller de träffat der obebygda dalar,
funnit landel godr, betesrikt och liknande hembygden, beslutit
att der såtta sig ned och i allt inrättat sig efter de seder och
begrepp, som de medfört från fädernehemmet. Man återfinner i
den äldsta Schweiziska författningen helt och liållet samma
för-bundsförfaltning, som var herrskande i Svea land, och mycket i
de gamla Schweizarnes seder erinrar äfven om de fornsvenska.
Dessa de ursprungliga Schweizarne äro de, som genom sitl
oböjliga, men dock alltid sansade frihelssinne, genom sin starka,
lefvande kånsla för rält, sitt okufliga mod, sina hjeltebragder och sitt
förakt för döden i de följande århundraden uppträda såsom
grund-låggare och skapare af den Schweiziska friheten, och som ål hela
landet åfven gifvit sitt namn och tillika gjort detta namn i
häf-derna så ärorikt. Man har från gamla tider äfven i Sverige haft
sig bekant, alt det Schweiziska stridbara folkel nedstammade från
de hopar, som i fordomtima dragil ut från Svea land att
annorstädes söka sig lägliga platser tiil att bebygga och bebo. Ericus
Olai, Sveriges äldsta häfdatecknare, vidrör denna sägen, Gustaf I
talar derom i ett offentligt påbud till Sveriges menige allmoge,
och Gustaf Adolf den Store, genom sändebud och bref till
de Schweiziska kantonerna, åberopade den gemensamma
härstamningen såsom en uppmaning lill ömsesidig välvilja.
184. Men våra vikingafåder icke blott utbredde sig öfver
en stor del af den Europeiska verldsdelen, under samma lid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
