Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ideer hos de nygiiiga, på allt uppmärksamma Nordboerna. De
kommo all mäta sig med bättre vapenrustade, mer konstenligt
bildade härar, och de lärde att segra icke blott genom styrka och
handkraft, men äfven genom väl beräknade tåg och rörelser,
genom krigskonst och krigslist. Det gälde äfven att intaga
b«-fästade städer, borgar och slott, och de kommo i erfarenhet, huru
dertill plågade begagnas allahanda, för dem ditintills okända
krigsredskap, murbräckor, 9tormtorn, stormstegar, äfven löpgrafvar och
annat mer. Sålunda blefvo dessa färder för dem tillika en
krigsskola, hvari de af naturen hos dem nedlagda stora anlag för
vapenidrotter vunno en större öfning och utveckling.
194* Jarlar, höfdingar och förmögnare odalmän bemannade
sina härskepp till slörre delen med egna huskarlar, och af sådana
utgjordes vanligen besättningen, när i sagorna berättas, att
sönerna af sina fäder utrustades till härfärd med skepp och
manskap. Detta gifver äfven förklaring till forntidsberätlelserna om
deo ansenliga mängd af huskarlar, som storbönderna höllo på
sina gårdar, icke sällan ända till sextio, till hundrade och
der-utöfver; de följde husbonden eller hans söner på deras härnad
om sommaren. Stallbröder fattades för öfrigt icke i ett yrke,
som, efter sagans ord, ”medförde god lägenhet alt försöka sig, att
”inlägga ära och atta sig gods.” Då sönerna hunnit del 15:de, det
I8:de eller 20:de året» visade bonden dem ut till hafs att Sjelfva
skaffa sig egodelar till framtida underhåll eller genom egen
manlighet taga sig fram i verlden, ty husfäder kunde icke alla blifva
blolt genom fädernearfvet. Hvar och en derföre, som hade
till-ftlle att förskaffa sig härskepp, fann lätt följeslagare och
stallbröder. Så kom, att från vårens början till vinterns blomman af
Skandinaviens ungdom hela sommaren öfver svärmade omkring på
alla baf, från kust till kust. Mötte de på sin färd krämarskepp,
så var vikingased, att tvenne vilkor förelädes köpmännen,
antingen att gå i land och lemna skeppet med varorna i sticket, eller
att blifva nedergjorda. De lågo vanligen i vikar (hvarifrån
troligen äfven namnet Vikingar uppkommit) och vid skär,
utspanande lägenheter till öfverfall. Ett stamhåll för dem var den
Bohuslänska skärgårdstrakten. De i grannskapet af Göta-elf
liggande Brennöar och Elfvaskår beskrifvas i sagorna såsom gamla,
beryktade vikinganästen. Icke blott erböd den otaliga mängden
af dervarande öar, holmar och skär goda hamnar och liggställen,
der framseglade äfven många köpmansskepp, emedan på denna
knst drefs tidig handel. Vikingar emellertid af mer högsinnade
llnkesätt läto gerna krämarskeppen gå i fred. Det ansågs alllid
för hederligast att besegra andra vikingar, och ntan alt man mätit
sig med dem, eller genom långväga färder och vidtfrejdade fejder
vunnit ära och namnkunnighet, följde med härnaden icke något
serdeles anseende. När således vikingaskepp möttes, då gälde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
