Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verhufvud Öfverkooungarne vunnit mera makt att freda sina
kuster, helst dertilk äfven kom, att färderna till Vester- och
Söderländerna, sisom ansedda ärofullare och erbjudande ett
vidsträcktare fält för bragder, nu mer riglade dithän allas håg
och tåg. Dessa färder Öppnade för den talrika skaran af
obe-sutna, kriglystna, oroliga unga män, som hemma hade ingenting
alt hoppas och från fädernegården icke medförde annat än sitt
svärd, sitt mod, sin törst efter bragder, strid och egodelar, för
dem alla Öppnade dessa färder en omätlig utsigt, alt genom
vapenbragder eröfra rike och land, bo och jord, och på fremmande
kust i större och rikare mått vinna, hvad som brast dem hemma.
Storheten af det mål, som föresväfvade dem, gaf en högre lyftning
ät deras kämpa-anda.
195. Då sagan låter en Samson sålunda tala till sin fader:
”jag ville, J fingen mig skepp samt män, och vill jagsfara ur
”landet att lära känna namnkunniga hdfdingar samt tillse, om
”något kan varda mig till beröm, eller jag kan skaffa någon
egendom, hvarmed vi kunde uppehålla oss, och vår heder måtte
för-”båltras, så att vi icke sitta hemma hår såsom en mö på vilkor”,
så har man i dessa ord på en gång framstålda de samfålt
verkande hufvudföremålen för de fortfarande vikingafärderna, alt lära
känna fremmande folk, deras seder och idrotter, derjemte genom
manliga bedrifter inlägga ära och beröm samt förvärfva gods och
egodelar. ”Litet kunnig tyckes mig den vara, som ej känner
”mer än hembygden” — ”Det lärer liten saga blifva om oss,
”der som vi icke komma till annat folk” — ”Man måste fuller
försöka något, om man skall få framfärd i verlden, och kan man
”ej veta, förrän rönt är, hvartut lyckan vill vända sig:” dragsom
dessa möta oss öfverallt i sagorna, vittnande om den till
utbildning och förädling sträfvande anda, som fordom var öfver hela
norden rådande och af vikingafärderna närdes, såsom Frithiof sade
till Björn: ”jag vill fara i härnad och lära herremäns seder.”
Der sönerna icke manade sig Sjelfva, eggades de af sina fäder,
som af hemfödingar eller bemmagångande barn icke väntade sig
annat än dåsar (”Heimskr er beimalit barn”) och trodde, ”att
”sällan den vid åren blir härdig, som blödig är i sin ungdom.”
Man betraktade färderna till fremmande länder såsom en lefvande
skola för höfdinglig klokhet och erfarenhet; man såg i dem det
bästa medlet till ynglingens bildande, till krafternas öfning och
till vinnande af verlds* och menniskokännedom, och man fordrade
af den, som drog ut i färder till fremmande tand, att han skulle
lägga märke till, hvad han hörde och såg. Vunnen öfning,
vana, lust för utflykter till fremmande länder, en genom hundraåriga
flrder Öfver alla haf och alla land förvärfvad kännedom af verlden,
ett i rön af mångahanda art uppöfvadt mannavett, en från
verlds-lifvets stora skådeplats i verksam handling samlad skatt af lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
