Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade min, lill sinoe och kropp sunda, friska, kraftfulla, utgörande
ed slftgte, som man icke origtiga förliknat vid en ekskog i
stormen. Hvarje samqvåm, hvarje samling af unga mån utgjorde
lika många öfning*lillfållen för kraftpröfvande lekar, ly lek var
hos de gamle allt, som härdade kroppen, gaf färdighet lill
kftmpa-prof, kraft till ansträngningar samt skicklighet och muntert sinoe
till alla dristiga företag. I lekar af denna art bestodo de
allmänna förlustelserna vid folkmöten och ting, och både der saml
annorstädes hade man bestämda lekvallar eller lekslällen, der
inför talrika åskådare ynglingame mätte sig med hvarandra i
styrka och alla öfliga i d roll er. Del kringstående, församlade
folkets bifall sporrade, eggade ärelystnaden. Härigenom väcktes en
alltuän läflan, och täQan år alla storverks moder.
19S. Hand i haod med dessa, kroppen härdande
öfnin-gar gingo de, som gåfvo färdighet i vapnens handteraude. Alt
skjuta med båge icke blott såkert ocb långt, men äfven med
eftertryck, hvartill fordrades starka, hårdspånda bågar och uppöfvade
krafter att handlera dem, var en idrott, hvari färdighet fordrades
af hvar och en, som hade fått någon uppfostran; man hade
ordentliga skytibanor, vanligen under en backe, der man samlades
till öfningar i denna idrott; det kallades att ganga med boga
sin i skotbacka; Einar Thambaskelfer kunde med en lustpil eller
trubbig kolf (baeka-kolfi) skjuta tvert igenom en fritt hängande,
rå oxhud. Till de öfningar, som fordrade en senig, kraftfull arm,
hörde äfven de, atl så vål med slungor som med handen kasta
slenar och spjut både såkert, långt och med del eftertryck, att
de både träffade och genomborrade sill mål. Man öfvade sig atl
kasta lika färdigt med begge händer, man vande sig atl kasta två
spjut på en gång, man grep fiendens spjut i farten ocb kastade
det med handen tillbaka, man fåklade med svärdet i ena handen
och med spjutet i den andra, färdigheter, som af många
innehades till en utmärkt grad: huru man för öfrigt skulle strida
under stor sköld, och huru under liten eller handsköld, och icke
blolt med skölden, men äfven med yxan och svärdet afböja hugg
och skol t, detta allt och annat mer, som hörde till dessa tiders
anfalls- och försvarssätt, att deri vara kunnig och erfaren,
fordrades af hvarje vapenför man. Han väpnad gick i bygd och obygd,
till ting och till gästabud, ocb hellre med vapen ån med ord han
afgjorde sina tvister. Del var sed i gammal tid, heler det i en
Isländsk fornsaga, att den, som var af eo annan oförråttad, skulle
utfordra honom till holmgång (tvekamp på en holme eller
af-mått plats), och bos oss har derom under hedentima varit
följande lag: ”Gifver en man den andra oqvådingsord och säger,
”du år icke man för dig och hafver icke mans hjerta i bröstet.
”Och den andra svarar, jag år så väl man för mig som do. Då
”skola de mötas, hvar trenne vägar slöla tillsamman. Kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
