Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derad konst. Den troddes leda sin appriooelse från Gudarne,
derföre Asarne kallades Liodasmider (Sängsmeder). I sånger
af djup betydelsefnllhet bevarades den af nrfådren årfda
kunskapen om verldens daning och naturkrafternas födelse och strid,
om jordlifvets första tider och om gudarnes samt folkstammens
öden under den långa vandringen från fornverldens hem; i
sånger af ådel enfald iklåddes de vishetsbud och föreskrifter för
lif-vet, som högre insigter, rik erfarenhet och uppmärksamt
aktgif-vande på menniskolynnet gifvit tånkande sinnen vid hand; i
sånger af hög, krigisk anda förhårligades samtida hjeltars bedrifter
och firades minnet af de framfarnas årorika bragder. Det åldsta
sångspråket, Fornyrdalag, var ett afmätt, flytande, vålljudande
tal, till sina metriska grunder hufvudsakligen bygdt på
rimbok-ståfver eller alliteFation, en efter beståmda reglor iakttagen
lik-Ijndighet i vissa ords begynnelsebok st af *). Efterhand utbildades
ett med större konst sammansatt skaldeslag, det så kallade
Drott-qvadi eller Drottm«lit, som med iakttagande af nordiska
skaldekonstens hufvudsakliga tillhörighet, det nyssnåmnda
bokstafs-riromet, tillika förenar ett strångare, mer beståmdt stafvelsemått
samt dertill har inom samma versrad vis.«a samljudande stafvelser,
i fornspråket kallade hendingar (linie-rim, assonancer). Yngst
till sitt ursprung och sin utdaning år det, för dessa tiders skalder
våt icke alldeles okånda, men af dem mindre ofta begagnade
slutrimmet, hvilken versart erhöll namn af R un hen da. En
rask och dristig gång, rikdom och djerfhet i bilder, djup och
stark kånsla, ofta höghet och behag, råder i de gamles sång.
Dess af bokstafsrimmet starkt betonade, krigiska takt bår
prå-gel af lidens och skaldernas martialiska lynne. I hjeltedikter, de
*) Alliterationen bestlr deri, att i de t?8 sammanhörande versraderna
(msufjordungr)’ tre ord förekomma, som börja med samma bok slaf,
af hvilka tre ord t?å finnas i den första och det tredje i början af
andra raden. Dessa öfverensstttmmande begynnelsebokst&fver
kallas rim-bokstafver (Ijodstafr); den tredje eller sista af dem,
som har sin plats i början af andra raden, benämnes för
hufvud-staf (höfttdstafr), emedan den anses för den rädande, som
be-stSmmer de två i förra raden, hvilka böra namn af bi slafvar
(studlar). T. ex.
Tarvel fagnadar FarvBl (da) fröjds
FoW og Kalla! Och salighets land!
F utgör här rimbokstäfverna: det, som finnes i Fold, är hufvndstaf,
Farvd och Fagnadar åter innehålla bistafvarne. Alla
rimbokstäfverna måste finnas i betonade stafvelser, och inga flera ordj de
två genom alliteration förbundna raderna fingo böljas p8 lika sätt,
åtminstone inga hufvudord, som fft ton på första stafvelsen. DS
åter hufvudstafven var en vokal, måste äfven bistafvarne vara det,
dock alla tre, om möjligt, olika vokaler, hvilket således var tvert
emot regeln för konsonanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
