Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga Dra por na, sånger i flera afdelningar ocb med omqvådea,
besjöngos koonngars samt stora hjeltars bedrifter och lefoad.
öfver män af icke samma opphöjda anseende och värdighet och
öfver håndelser af mindre storhet och vigt diktades Flokkr,
sånger af mindre omfång, utan afdelningar och omqvåden.
Mensklighetens ömmare kdnslor voro icke heller fremmande för den
forntida skalden; karlekens sorg så vål som dess glådje tolkadea
med lika djuphet i känslan och lika sanning som hämndens
förtärande eld. Och beryktade öro de gamles så kallade Nidvisor,
spefulla dikter, hvarmed de lemnades på sådana sina ovänner,
som de på annal sått icke kunde åtkomma, och ringa aktades
icke en sådan hämnd, då ingenting var för den åredryga
nordiska kåmpens stolta sinne mer kränkande ån hån och spott.
Den fornnordiska skaldekonsten, en af de konstfullaste geoom de
måoga reglor och iakttagelser densamma pålägger, genom sina
stafvetserim, sina hofvud- och bistafvar, icke mindre ån
genom rika, vexlande omskrifningar och det egna valet af ord,
krafde af den forntida skalden npp6nningsrikhet, skarpsinnighet
och eftertanka. Han måste äfven ega kunskap om fordna
tilldragelser och framför allt noga käona den nordiska gudasagan
såsom grunden för det poetiska språket eller de mylhiska bilderm.
All deona fornkunskap låg förvarad i de urgamla skaldernas
qvft-den, i dikterna om Gudarne, om Asarnes och Jåttarnes strider,
om Völsungar, Gjuknngar, Niflungar samt ännu andra
kåmpa-åtters och hjeltars af samtida skalder besjungna öden och
bedrifter från folkvandringens, Asarnes och Sköldnngarnes tider.
Dessa qvfiden fort lefde på den ensama ö bort ut i hafvet, som
i Harald Hårfagers dagar från de Skandinaviska länderna
befolkades och bebygdes (185.186). Från denna ö utgingo de sednare
tiders skalder, som genom sin förtrogenhet med fornskaldernas
qväden och deras språk samt genom ett deraf utbildade
konstfullare skaidskap togo företrädet framför alla andra och öfver hela
norden helsades som sångens invigda prester. Vandrande från
land till land, från hof till hof, vane alt umgås med Konungar
ocb höfdingar, Sjelfva ej sällan åltstora mån och ryktbara
hjel-tar, till yrket vittra, sådana, som gjort sig kunniga om forntida
håndelser och samlat ett förråd af sin tids kunskaper, snillrika
och kloka, ionehade dessa fornskalder den högsta bildningen på
sin tid och förenade dermed mycken hofmanna belefvenhet.
Derföre voro de alltid välkomna till hofven, hedrades och årades
mycket* Skalden trådde in i konungasalen, der Konungen satt
med sina mån och drack, bad att få framföra ett qvåde till
Kon-nngens lof, framsade det med manlig stämma och erhöll i
brage-lön guldringar, präktiga vapen, dyrbara kläder samt kost och
her-berge på Konungens gård. Qvådet lärdes utantill af Konungens
hirdmån, att det måtte ihogkommas och fortplantas och föra Kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
