- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
227

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ungens minne och beröm lill efterverlden. Man finner skalder
nästan vid alla nordiska Konungars hof, och icke blott Konungar,
äfven Jarlar hade hos sig Isländska skalder. Såsom i Harald
Hår-fagers hof, så äfven i Olof Skötkonungs anvisles dem alltid sätet
midt emot Konungen, och en forntida saga har äfven bevarat
berättelsen om en inför sistnämnde Konung förefallen poetisk tåflan
mellan tvenne af dem. 1 Man har drag af skaldernas sätt, att i
diktens ädla språk med värdighet frambära de kärfvaste sanningar
äfven inför Konungar. Ehuru det i öfrigt visserligen var deras
sed alt berömma den mest, inför hvilken de stodo, tillät dock
icke tidens lynne, att de inför någon skulle vågat prisa sådana
bans verk och bedrifter, hvilka enhvar, som del hörde, så väl
som ban sjelf visste vara fåfånglighet och skrock; sådant skulle
hafva blifvit ansedl mer för hån än för lof. De qvåden derföre,
som blifvit framsagda inför höfdingarne Sjelfva eller deras söoer i
de tappras lag, ega ett stort värde äfven för sin historiska
sanning. Hjellesången, en frukt af hjelteåldern, var också den, som
oftast hördes i kämparnes saniqvåm, då för saga och sång något
rikare ämne icke fanns ån hjeltebragder. Med Nordmännens
bosättning i Normandie föddes hjeltesången äfven i Frankrike. Då i
de södra landskapen af delta rike Troubadonrer, riddare och
vandrande skalder, i nätta qvåden firade kärleken och skönheten,
i tjusande herdadikter (Pastourelles) skildrade naturen och
landt-tifvels behag, i täflingssänger (Tensones) alhandlade klyftiga
stridsfrågor öfver kärleken inför en dertill utsedd domstol (Cour
iamour) eller i skämtsamma dikter (Sirvantes) med satiriska
drag tecknade sederna, besjöngo deremot de Normandiska
skalderna hjeltarnes bedrifter ocli genom sin kraft och sitt djerfva
snille gåfvo tonen åt den Nordfranska poesin, som i följd deraf
företrädesvis gjorde det episkt-romantiska lill sitt föremål. I
synnerhet efter eröfringen af England och under de allas sinnen
uppskakande korstågen, då Orientens underbara sagor
öfverflytta-des på Europas jord och kretsen för idéernas verld utvidgades,’
tog Normannernas skaldespråk en högre flykt och ”förtjuste
me-”nigheterna genom hänförande målningar, mäktiga alt i glömskaus
”verld begrafva den jemmerfulla jord, på hvilken de lefde.” Vil- 4
helm Eröfraren hade skalder vid sitt hof, och de stora, af
Anglo-Normanner författade episka dikter eller rimmade hjeltesagor
(ursprunget till våra Romaner) äro de första, den Franska
vitterbeten frambringat. De nordliga landskapen af England hade
sedan X:de århundradet sina folkskalder (Harpers), som i
likhet med de gamla barderna besjöngo fordna furstars och
härförares hjeltebragder; dessa kringtågande skalder fullkomnade sig
after de Normanniska, antogo äfven af sina lärare, de
Norman-aiska Menestrels, namnet Minstrels och framsade under be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free