Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn (serdeles när delta var ett åradt och frejdadt) och likaså
vissa famrljtillhörigheter, i synnerhet vissa svård. Genom dessa
skyddsandar nppenbarades för menniskan medelst drömmar, varatec
eller tecken af flerahanda art de höga, mäktiga Gudarnes vilja,
varnande, rådande, belönande, straffande eller förkunnande, bvad
som efler ödets beslut måste ske. Derifrån det stora förtroende,
fornfädren satte serdeles till drömmar, hvarföre de lade noga märke
till dem såsom vinkar af högre makter, och konsten att tyda dem
var en insigt, som tilltroddes endast de visaste och förståndigaste*
och derföre af många räknades till idrotter. Äfven det, som vi
kalla aniogar, denna, man vet icke huru, på dunkla
föreställningar grundade förkänsla af bvad som månde förestå, betraktades
af dem som ingifvelser från Gudarne. De gåfvo af samma grund
akt på alla sällsyntare företeelser, på allt, som föregick utomkring
dem. Af de mångvetande foglarnes flykt och läten, af mötande
djur, af hästars gnåggande, af lufttecken och andra i naturen
inträffande underbara företeelser, af enhvar oväntad håndelse, af
alla ovanligare föremål, som kommo för deras ögon, spådde de
om förestående saker; allt tyddes som varsel, som vinkar af ödet
eller de bögre makterna. Delta hade sin grund i deras lära och
tro, alt menniskorna i allt stodo under vård ocb ledning af
Gu-dame, att dessa togo del i de menskliga angelägenheterna, städse
hade sina ögon på menniskorna och verkade på deras handlingar.
Derifrån forntidens stora förtroende och aktning för dem, som
egde förmågan alt tyda de vinkar, Gudarne gåfvo genom
förutnämnda tecken, eller för hvilken de genom medelbar eller
omedelbar ingifvelse upptäckt det, som för andra var förborgadt»
Sådana kallades Spåmän. Till samma klass hörde de serdeles
kloka qvinnor, som i sagor och fornqvåden båra namn af Val or,
Völvor, Visiodakonor, och hvilka af fornfädren ansågosmed
mycken vördnad såsom gudaingifna, i förbindelse med
andeverl-den varande qvinnor, som förmådde se in i det tillkommande
och förutsäga menniskorna deras öden samt annat mer, som hända
månde. De äfven tillkallades att tala godt öfver det nylödda
barnet, emedan deras ord hade mycken verkan och kraft.
309. Öfverallt i sagorna och fornqvåden möter oss en
djupt inplantad tro på ett öfver gudar som menniskor herrskande,
allsvåldigt öde, som skipade allt med ett oåterkalleligt beslut,
hvar-emot ingen mensklig kraft, ingen klokhet förmådde något uträtta.
Det framlyser i denna tro på en gudomlig nödvändighet ett
dunkelt begrepp, en aning oro en högre Försyn. Och sådant var
de nordiska männens sinne, atl mot mensklig makt och hvad
från en fiende kom, del bekämpade de modigt och med kraft
och röjde våld med våld; hvad åter en Gud tillskickade, och
hvad ödets ovilkorliga beslut var, det fördrogo de med manlig
tålighet, emedan det icke stod att ändra. Döden hade för dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
