Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rogeming förskräckande, ty med döden Andades icke lifvet, det
fortsattes i det ”andra ljuset.” fin stark, lefvande tro på styrande
gndarnakter uttalar sig hos våra forntida fäder i alla deras
handlingar, i hela deras offentliga som enskilta lif. Under Gadarnes
anropande aflades ederna, och gudinnan Vör hörde de
förbindelser och eder, som gåfvos mellan man och qvinna. Envigens och
alla blodiga striders ntgång leddes af Gudar, Nornor och
Valky-rior, och holmgångsplatserna invigdes med religiösa bruk. Offer
anstftldes till Gudarne icke blott vid allmänna, gemensamma
högtider, åfven husfadern på sin gård offrade enskilt till den
skyddande gudom, af hvars bistånd och vård han trodde sina öden
bero. Med bruk af helig betydelse upptogs det nyfödda barnet i
familjen, och utgången från lifvet förde till gudaliemmet, till de
höge Asar, hvarföre vid firandet af den aflidnes minne äfven
Gu-darnes skålar druckos och oryggliga löften gjordes. Huru
dessutom vid alla större, vigtigare företag, vid alla brydsamma
omständigheter Gndarnes vilja rådfrågades och offer (ill dem
hemburos; huru alla offentliga förrättningar beledsagades af religiösa
handlingar, och vid de stora offermåltiderna icke blott drycken
och maten signades, men äfven skålar tömdes till Gudarnes åra;
huru i öfrigt öfver alla till högtidliga offer bestämda
sammankomster och öfver alla åt Gudarne invigda slätten en allmän fred var
utlyst, detta hafva vi sett, af hvad vid föregående berättelser
derom förekommit. Det var i allmänhet tro, att dem icke kunde
gå väl, som föraktade Gudarne, ehuru straffet stundom dröjde,
”ty Gudarne”, sade man, ”hämna icke allt genast.” Af denna
vördnad, denna fruktan för heliga, hämnande Gudar och de öfver
nedriga laster nttalade straff (50) tillbakahöllos de vilda, tygellösa
begären, förädlades sinnena och lades grund (ill ett samvetsgrant
iakttagande af vissa dygder, pligter och handlingar, hvilka i det
samhälliga som i det enskilta lifvet voro af ingripande vigt, såsom
edens helighet, trofasthet i förbindelser, ordhållighet och anoat
sådant, som på förhållandena i lifvet hade en väsendilig
inflytelse. Äfven hednafädrens religion var således ett mäktigt stöd
för sedligheten.
910. Förtroende till menskligheten, (ro på mensklig
dygd, år åfven ett af de siora, vackra drag, som utmärker
den fornnordiska karakteren. Del var icke ovanligt, all tvister
sletos eller förlikningar efier öfvade fiendskaper ingingos på det
sätt, att man lade domen i sin vederparts Itänder,
öfverlemnade till honom att sjelf bestämma deu upprättelse eller de
böter, han äskade eller sjelf funne sig föranlåten att gifva.
Och likaså skedde icke, sällan, att dråparen obeväpnad gick till
den dräpnes fader eller närmaste frände och lade sill hufvud i
hans knä, en sinnbildlig handling, hvarigenom han gaf honom
makt öfver sitt lif, och delta vanligen med deo utgång, alt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
