Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodet och mullen tillhopa, föllo sedan på knä, svuro
fosterbrödra-eden och togo Gudarne till vittne på denna ed, stodo derpå åter
upp och räckte hvarandra handen, som vanligen var det sista,
fasta inseglet på alla äfverenskomraelser. Ett sålunda tillsvuret
fosterbrödraskap innebar en förbindelse, att så vål i kämpalifvels
alla äfventyr oeh faror på haf och land soro åfven i alla
förhållanden af det medborgliga lifvet städse skydda och försvara den
ena den andras gods, åra och lif samt aldrig låta någon inbördes
tvedrägt uppstå. Tillsamman gjorde de sina härfärder, och vid
sammandrabbningar med fiendtlig makt lade den ena fosterbrodern"
sitt härskepp vid sidan af den andras, eller, om begge befunno
sig på samma skepp, var städse den ena den andras stambo. I allt
delade de lika faror och mödor, byte och heder, ocb då, efter
flera års häroad, de samlat egodelar och omsider satte sig i ro,
sökte de, derest så ske kunde, alt bygga och bo så nära
hvarandra som möjligt. Inträffade så, att den ena kom i trångmål,
så delade den andra med honom välvilligt gods och egodelar; i
alla brydsamma omständigheter biträdde de hvarandra med råd
och dåd; de utgjorde en själ, en känsla, en vilja. Återstod ännu
för den ena något äfventyrligt förelag att utföra, hade lian eo
frändes död att hämnas pä dennes mäktiga baneman, hotade honom
fiender, eller blef han fridlös förklarad ocb gick okäoda öden till
mötes, då slod fosterbrodern honom hi af all makt och delade
med honom alla faror, eller, om han sjelf var så till ålder
kommen, alt han icke mer förmådde svänga stridsyxan, måste sönerna
i hans ställe ila till vännens hjelp. Ingen hämnd var vissare,
oeftergifligare än foslerbroderns, om hans vän föll för vapen. Ty
ännu heligare ån de naturliga band, som fästade fader och söner
vid hvarandra, ansågos de mellan fosterbröder besvurna
förbindelser. Emedan dygd och lapperhet ärades äfven hos fienden,
skedde icke sällan, alt kämpar, som i en envigeskamp eller vid
ett fiendtligt möte på hafvet icke mäktat öfvervinna deo ene den
andra, fattade för hvarandras vépenduglighet och mod , en sådan
aktning, att de tillsvuro hvarandra foslerbrödravänskap intill
döden, och när detta var skedt, kunde de, som oyss vexlat med
hvarandra dödliga hugg, tryggt öfverlemna sitt lif i hvarandras
händer. Att svika sin fosterbroder, och ännu mer, att mot honom
handla fiendtligt, räknades till nidingsverk och hörde till
håndelser, som man icke visste på annat sätt förklara än såsom en
till-skyndelse af omilda, ölvernaturliga väsenden eller en verkan af
ett oblidt ödes hårda, oföränderliga beslut, så att man icke mer
ansågs sjelfrådande. ”Ett skall öfver oss gå” — det var alla
fosterbröders valspråk. Detta tappra mäos sammanhållande, en
sköld mot lifvets mångfaldiga olyckor och en skola för manliga
dygder, utgör elt rikt ämne för sagornas berättelser. Tidernas
beskaffenhet, då så mycket ankom på eget värn, på frånders och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
