- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
243

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänners bisland, gaf ål dessa vänskapsförbindelser denna egna,
dem utmärkande höga karakter. Likformighet i uppfostran,
yrken, tänkesätt, seder ocb vanor gjorde dem allmännare och
lättare. En mångfald af föremål och förhållanden delade och spridde
ännu icke själskrafternas verksamhet. Hjerta! var mer öppet för
djupare, starkare uttryck. Man stod naturen närmare.

III. fasliga lifvet. Nirwgam. Sedena.

212. Hemma på sina gårdar voro de forntida männen
goda, förståndiga husfäder. Ordning, enkelhet och renhet i seder
rådde i de busliga förhållanden. Fådren gjorde föga mindre sak
af sina döttrars heder än af sin egen. Ärbarhet och kyskhet icke
blott betraktades såsom en flickas skÖBaste prydnad, men hörde
äfven tiU de vilkor, hvarförutan hen icke kunde göra anspråk på
aktning eller vänta sig en anständig friare. Ingen fader tåHte
gerna husgångare (husgaungur), såsom unga karlar kallades,
hvilka gjorde sig misstänkta genom alltför täta besök bos husets
döttrar; man var ömtålig för allt, som kunde skada deras goda
rykte och familjens heder. En fallen flicka kallas i våra gam4a
lagar miskunna ko na fadhurs oå modkor, beroende af sin fa*
ders och moders barmliertighet, så att de egde med henne göra,
hvad de ville, antingen förlåta henne sitt fel, eller utskjuta henne
från en ärbar dotters rättigheter* Qvinnan griper djupt in i det
fornnordiska lifvet. Vid gästabud, vid allmänna folknöjen, vrd
alla högtidliga tillfällen var hoo städse med. Hon satt vid
bordet tillsamman med männerna, qvinnorna drucko ur samma horn
med dem och gåfvo dem icke efter; de bivislade de offentliga
lekar och öfningar, som bland männen vero öfliga, åskådade från
serskilta, upphöjda platser deras bollspel och täflingar i
bagskjutning, broltande samt andra kämpa-idrotter, och känslolösa voro
ynglingarne icke för den uppmärksamhet, deras utmärkelse i dessa
färdigheter ådrog sig af de åskådande tärnorna. Hemma i sina
fäders hus egde döttrarne all den frihet, som med anständigheten
stod tillsamman. De förnämare hade sin jungfrubur; men detta
hindrade dem icke att taga del i husets bestyr, de kunde
gå ut, de kunde göra färder, och det var dem äfven tillåtet att
mottaga besök af mäoner, när dessa voro af husets slägt eller
närmare bekanta^ Äfven det var sed, då en fader ville hedra
sina gäster, att han lät sin vackra dotter bära hornet till dem
och dricka dem till (96.110.) Den nordiska qvinnan kände icke
till det tvång, som fördystrar lifvet för hennes medsystrar bos så
många andra folk; hon var friare, hennes lott i många fall lyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free