Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare ån de forn-grekiska qvinnornas. Dubbelt vårde i mannens
ögon hade den kyska, ålbara skönheten, när densamma var
förenad med visdom och förstånd jemle en viss sjelfständighet,
fasthet och manlighet i sinnet; man kallade det kvenn-skörung (d. v. s.
eo qvinna med mans mod och hjerta) och trodde, att det
fortplantade sig på barnen, hvarföre i synnerhet förnäma friare gjorde
myckel afseende på dessa egenskaper; derpå syfta äfven dessa
Hagnar Lodbroks ord i Bjarkamal: "en moder fick jag mina
sö-”ner, så att deras hjertan duga.” Qvinnan tillbaka fordrade hos
manuen ett karlavulet väsende jemte ett i härfärder genom mod
och tapperhet Ådagalagdt roanhaftigt sinne, och mindre såg hon
på ungdom ån på förvärfvad ryktbarhet och ära. I denna
mening år det åfven, Ragnar Lodbrok qvåder, att ”cnöars vän
”skall te sig käck i vapenbrak.” Hemfödingar bevärdigades icke
med den ringaste uppmärksamhet, flickorna ville näppligcn sitta
vid sidan af en sådan i gästabud. Det, hvarpå ett hnfvudsakligt
afseeude åfven fåstades, på qvinnans sida icke mindre än på
mannens, var jemnlikhet i börd eller värdighet: en allmän grundsats
vid våri förfäders giftermål.
913. Sjelfva egde döitrarne ingen rådighel öfver sill
giftermål. I tider, då slågt förbindelser hade en så väsendtlig
inflytelse, var deraf en naturlig följd, att angelägenheter, som rörde
dessa ocb för männen voro af så mycken vigt, icke kunde
öfver-lemoas åt qvinnans behag. Det var likväl mer sällan, fädren i
delta som i andra mål gjorde bruk af det Inisfaderliga våldet i
all dess stränghet. De hade för mycken känsla af ära, att öfver
det svagare könet ulöfva en lyrannisk makt. Derfötede i
gifter-målsårender vanligen alllid förul inhemtade dotterns och hennes
moders (anka och lälo del ofta bero af deras godtflnnande.
Merendels förliöllo sig bröder i lika fall på lika såll mot sina systrar,
ty då fader var död, tillkoramo dem samma oinskränkta
rättigheter öfver systrarnes giftermål, och funnos icke bröder, så var
den närmaste af frånderna efter arfsföljden qvinnans gifloman,
ty qvinnan stod i alla förhållanden under mannens förmynderskap,
sfi* atl ingen af henne ingången förbindelse utan närmaste
från-ders rade och stadfåslelse betraktades som laglig eller gällande.
En friare borde derföre alltid först vånda sig till flickans fader
eller målsman och hos honom framställa sin ”hön”, deraf äfven
frieri hos de gamle hette ”btfnord”, och en i friare-årender stadd
sades att ”slånda i qvinnoliön.” Till friarefården rustade han sig
på ståtligaste sått och åtföljdes af sin fader eller närmaste
från-der. Aktenskapsafhandlingen skedde på det sått, att friaren
upp-gaf den egendom, han ville gifva sin blifvande hustru eller i
boet för hennes räkniog inlägga: det kallades mundr,
kvannr-mundr, qvinnogåfva; han bestämde den gåfva, han ville gifva
hennes fader: det kallades vingmf, vängåfva; flickans fader åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
