Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut fäste, hvad han vitle gifva dottern till utstyrsel frin
fäderne-huset: det kallades fylgdh, hemfylgdh, hemgaf, omynd och
utgjorde eo ersättning för den henne beröfvade arfsrätt. Detta
altal oro mund, vängåfvor och heroföljd (som ursprungligen bestodo i
guld, silfver, trälar, boskap, bohagst i o g) föregick hvari och ett
lagligt äktenskap, och såsom det hade någon likhet af en handel,
innefattande öfverenskoromelsen oro de vilkor, hvarunder den ur
fädernehusel trådande dottern lemnades sona egendom i en an*
nan mans vårjo, så fick all sådan åktenskapsafhandling namn af
brudköp (brudkaup). Siadfästelsen af detta skedde i
öfver-varo af ömse sidors fränder, då friaren fästade sig den utlofvadc
bruden efter vissa, af håfden föreskrifna ordasåll, och
trolofnin-gen bekräftades med händernas sammantagande. En sådan
tro-lofning helte i forntidens språk fccsl deraf, att mannen då sades
fasta sctr konu (fästa sig qvinna), och den för detta ändamål
beramade sammankomst benämndes fcestninga slwmna; mannen
bar nu namn af fmstimadr (fästman) och qvinnan af fceslikona
(fästeqvinna). Giftermål utan en sådan föregående ordentlig fäst*
ning kallades skyndi-bryllup, lausabruliaup (lösbröllop) och
betraktades som olagligt. En laggift hustru måste vara, såsom forn- ,
tiden kallade det, mundikeypt (gåfvoköpt), eller, såsom det i
Vest-göta-lagen heter, gift mwdh mund ok mosdh mcelae (med gåfva och
med tal), hvilket innebar, alt hon var mannen gifven med faders
samtycke och fränders råd efter föregången öfverenskoramélse. En
sådan kallades mundgift kon a, laghgift kona, adha/kona (äkta,
laglig bustru); barnen af ett sådant äktenskap buro namn af
adhalkono barn (äkta, lagfödda barn), och de endast hade
rättighet lill odaljorden. Eo hustru, tagen på annat sätt, antingen
hon var hemligen lockad, med våld hemförd eller i härnad röfvad,
betraktades endast som frilla (129.140), af hvilken härkomst hon
än måtte vara, och de baro, som i ett sådant äktenskap aflades,
ansågos icke annorlunda än som frillobarn. Tider af våldsamhet,
då vilda kämpar räknade lill hjelteverk alt med vapen taga sig
mö eller från en annan röfva den fagra bruden, gjorde för henne
färden hem till brudgummens gård ofta äfventyrlig. Det var
derföre sed, att brudgummen sände lill brudens afhemtande en
väpnad flock af sina fränder och vänner, hvilka skulle laga henne
under sin vård och föra henne oskadd hem ”til bonda sins” och
”i siang (säng) lians.” De kallades ”brudmån.” Anförda af en
”forvista man’1 (hjelpare, biståndare), redo de i fulla vapen hän
till brudeos eller hennes faders gård. De skulle grud (fred,
säkerhet) af bonden begära; bonden skulle dem grud gifva, deras
vapen taga och sadlarne under lås lägga. Forvisla manoen
mottog på brudgummeus vägnar den hemföljd, som bruden borde
medföra. Från brudfaderns gård, sedan der var drucket, vände
brudskaran med bruden, hennes fader och närmaste anhöriga åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
