- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
246

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till brodgmnmens hera, der brölloppet dracks. Ora q väften
säng-leddes bruden högtidligeo. Morgonen derefter gaf brudgummen
henne (ill beder en gifva, som deraf kallades roorgongåfva
eller hindradagsgåf (gifva dagen näst efter giftarqvällen).
Från den tiden bar hon namn af husfreja eller husfru, oclv
en nyckelknippa vid hennes sida var sinnebilden af hennes
hus-moderliga råttigheler. Ty henne tillkom hela det inre husbestyret.
Bon egde att rida för matens tillredning och anrättning samt allt,
hvad dermed stod i gemenskap, bryggning och bakning, saltnrng
och slagt. Bon befaflte öfver tjenstepigorua och trälinnorna och
satte dem i arbete, hon äfven hörsammades i sina tillsägelser af
huskarlaroe. Denna hennes husrooderliga myodrghet kallades
lykla-rad (nyckel-styrelse), bu-rad (hus-styrelse) eller rad
in-nanstokks (styrelse inom vägg) i motsats af mannens rad
utån-élokks (styrelse utom vägg). Men inom föreståndarskapet öfver
det inre husvisendet var ock hennes egentliga välde inskränkt.
Hon var i allt öfrigt mannens vrlja och herradöme underkastad.
Utan bans tillåtelse egde hon icke rättighet att något köpa eller
sälja; han kunde aga, straffa henne efter godtfionande.
-Förbrytelser af qvrnnor betraktades i äldsta tider såsom icke
vidkommande det allmänna, men voro öfverlemnade till bestraffning
af mannen såsom qvinnans husbonde och den, hvilken i allt borde
svara för henne och hennes gerningar. Denna oinskränkta rått
öfver qvinnans person begagnades emellertid af våra fornfåder med
sOr hofsamhet; deras härfärder och de pligter, dem ålågo i det
allmänna, gjorde, att de ofta, och icke sällan flera månader, voro
från hus och hem borta; då hvilade på husmodern, derest
sönerna ieke voro tillväxta eller hemmavarande, hela omsorgen om
gårdens vård och skötsel; hon var mannens hjelp, hans tröst och
stöd; i rådighet, klokhet, förstånd och manligt sinne var hoa
männer lik; detta gaf henne värde och gjorde henne vigtig för
mannen; bans sinne var för öfrigt icke böjdt för despotisk
makt-utöfning, samhällsförfattningens anda böd aktning för personlig
rått. Hvarest, såsom i Orientens stater, högsta makten herrskar
öfver samhällets medlemmar såsom öfver slafvar, utbreder sig
despotismen och slafveriet öfver en hvar gren af de borgliga ocli
husliga förhållanden; såsom en hvar behandlas, behandlar han
andra; sjelf van att visa slafvisk lydnad, fordrar han detsamma
af sina underbafvande. I Skandinavien hvilade samhällsbyggnaden
pi folkfrihetens grund, hvar och en stod till den andra i ett
förhållande af likhet, statens högsta myndigheter hade en mer
rådande och ledande ån befallande och bjudande makt, ömsesidiga
rättigheters tryggande och bevarande var lagstiftningens högsta
föremål, detta födde bos folket en stark känsla för rålt och ledde
till grundsatser af mensklighet, rättvisa, billighet. En frukt deraf
var äfven den högsinnigbet i nordiska karakteren, som till oman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free