Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom mannens umgänge med Irålinnor; lian kunde jemte den
laggifta hustrun äfven hafva frillor; detta var eo följd af den
införda tråldooaen. Barn emellertid, aflade med frillor, hade
hvarken samma anseende eller samma rättigheter som de lagfödda.
Dessa allena årfde fädernejorden. Från arf i det öfriga synas
frillobarnen dock icke varit alldeles uteslutna, och af mången
fader tilldelades dem en större arfslott, då närmaste arfvingar
der-lill gåfvo samtycke.
$14. Såsom hos Grekerna, hos Romarne och öfverhufvud
hos alla hedniska folk sträckte sig äfven hos de gamla
Skandinaverna den faderliga makten derhån, att, då elt barn föddes till
verldeo, berodde det af fadern att besiåmma, antingen detsamma
skalle utkastas, eller det skulle upptagas i familjen och uppfödas.
Dömde fadern det nyfödda barnet lill döden, så antvardades det
till en träl, som dränkte det eller nedgråfde del i en grop. Delta
6de träffade serdeles lytta, mindre välskapade barn och sådana»
om hvilka olycksbådande drömmar och spådomar eller andra
om-ständigheter väckte fruktan, att de månde komma att uppfödas
mer lill sorg och olycka ån till fågnad och heder; den vanliga,
allmänna och vål äfven ursprungliga orsaken (ill barns utsållande
var doek fattigdomen, när affödan blef talrikare, ån uåringsämnen
funnos till dess uppfödande, derföre äfven Chrisiendomens
införande på Ksland mötte starkaste motståndet af dem, 6ora icke
förmådde inse, hura det kunde låla sig göra, alt uppföda alla
barn, som föddes, de fattigas som de rikas, och då sedermera
barns utkastande blef alldeles förbudet, stadgades deremot, all vid
straff af landsflykt inga måtte ingå åklenskap, hvilka voro så
falliga, alt de icke kunde försörja sig Sjelfva och sina barn.
Gam-raal sed var, att det nyfödda barnet lades först ned på jorden,
till dess fadern bestämt, antiogen det skulle utkastas eller
upptagas. Det sednare skedde på del sätt, alt barnet åter från jorden
npptogs och bars till fadern (deraf boren, b orinn, egentligen
icke betyder född, utan buren till fadern och i familjen
upptagen), som moltog det i sina armar, valtenöste det och gaf det
namn. Valtenösningen var en uråldrig, helig 6ed, hvarigenom
barnet helgades åt ortens och familjens skyddsgudar. Från den
stunden ansågs det införlifradt med sin slägt. Då kunde det icke
mer utkastas. Att döda ett vattenöst, ett åt lifvet helgadt barn
var mord. Då barnen fingo tänder, plågade föråldrarne gifva
dem en gåfva, som deraf kallades tandfä och vanligen bestod af
en trål eller något annat af värde. Till sitt 15:de år uppväxte
gossen utan tvåog och fördref tiden med sina jemnåriga i de
öfoin-gar, som hörde till deras ilder; döttrar ne handleddes och
undervisades af sina mödrar i våfnad och sörom samt allt öfrigt, som
lill hussysslor och qvinnoarbeten hörde ; insigtsfullare mödrar lärde
dem äfven atl känna runor och läka sår. Sann aktning rådde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
