Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknadas mer lill Iroll än (ill menniskor, som nekade eo
frem-mande herberge. En gäst. sa länge han var i huset, stod un*
der husets skydd; att förråda en gäslvän, räknades till en af de
nedrigaste handlingar. Med gästabud orh samroandrickiiingar
firades de till offer ät Gudarne bestämda högtider, vid vinterns
början efter inbergad gröda och hemkomsten från vikingatågen, vid
roidvintern (ill fröjd öfver den återvändande solen och jordens
kommande gröda, och vid vinterns slut för att fågna sommaren
och dricka till seger. Dessa voro de årliga, till gåstabudsfröjd
bestämda tider. Det var då, de hade sina samdryckeslag, sios
offer- och vänskapsmåltider, då de skiftevis drncko hos]
hvarandra, eller de till ett offergille, ett gästabudslag hörande husfader
sammansköto de för gästabudet nödiga roat- och dryckesvaror och
kommo tillsamman på ett bestämdt ställe i bygden, för all dricka
tillhopa och fröjda sig med hvarandra, ty det tycktes männen
vara en glädje, säger sagan, att dricka många tillsamman.
Präktiga gästabud anståides dessutom af rikare bönder, höfdingar och
andra föroåma män, då ett arföl, ett bröllop skulle dricka9. eller
Konungen drog omkriog i landet, eller annan tillfällighet
för-anledde, att man gerna ville fågna 9ig med bygdens grannar,
frånder och vänner. På de långa, framför bånkarne slälda borden
framsattes matanråttningarne, på elt annat, mindre bord slodo
dryckeskärlen och der bredvid kar med öl och mjöd. Allt var
skuradi och fejadt. I högsätet på långbänken mot söder salt
husbonden sjelf, och midl etnol honom den förnämste af gåsierna.
Efter dessas anseende och värdighet skipades platserna för dem;
ju närmare högsätet, deslo mer aktadl var rommet på bänken,
och platserna på södra bänken voro förnämligare ån de på den
norra. I stugor ^Jler salar, der tvårbånk var inrättad i stället
för dörr på vestliga gafveln, hade qvinnorna på deusamma sin
plats. Den förnämsta satt i midlen och de öfriga på ömse sidor
om henne, hvar efter sin rang, ty efter del anseende, hvari deras
mån eller fäder slodo, fingo äfven qvinnorna ett högre eller lägre
rum pä bänken, och de höllo deri så strängt på ordningen, att
det icke sällan mellan dem kom till en högröstad rangslrid. Men
ofta suto mån och qvinnor parvis om hvarandra och drucko ur
elt horn. Vid bröllop satt bruden i hedersrummet på tvär bänken,
svärfadern i ena och brudgummen i andra högsätet, hvar
om-girven af sina närmaste fränder. Gåsternas mottagande och
väl-fägnande på höfligaste, uppmärksammaste sätt ombesörjdes af vissa
personer, åt hvilka välden uppdragit hufvudbestyret dermed.
Uppassare gingo omkring med handkläde och vatten, att låta gåsterna
två sina händer före måltidens början, etl af snyggheten
före-skrifvet bruk, så långe gafflar ännu voro okända och fingrarne
nyttjades i deras ställe. Likasom Valhalls tärnor bnro öl fram
för Einlieriarne. så vanligen äfven af husets qvinnor iskänktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
