Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa tiders prester framstäldes, Öfverensstämde med de forntida
fådrens begrepp om sina Gudar, hvilka äfven varit menniskor och
tid efter annan iklädde sig mensklig skepnad, uppenbarande sig för
sina anhängare. Äfven de Christendomens läror om verldens
skapelse af en Gud, om menniskoslägtets utgående från ett par,
Adam och Eva, om ett lif efter detta och om belöning och straff
i det andra lifvet, hade i det väsendtliga med Asaläran en stor
likhet, ty Allfader, tidernas fader och fader till alla Gudar, hade
frambragt verlden; från Ask och Embla, det af Gudarne skapade
första menniskopar, härstammade de menniskobarn, som bygde
och bodde inom Midgård; med döden ändades icke lifvet, men
de goda männerna upptogos hos Oden i Valhall och qvinnorna
hos Freya, de onda åter nedstörtades i Nifelhem, och då efter
verldens undergång All fader ensam herrskade, skulle de goda evigt
hos honom belönas i Gimle, men de onda evigt straffas i
Nar-strand (se Nordiska Gudasagan:. 37.38.41.50). De christna
plägade vid hvarje serskilt nöd påkalla ett annat helgon; detsamma
gjorde hedningarne med sina gudar. Allt del underbara, som
jemte läran förkunnades, ingick i nordiska folkets lynne;
underverken, hvarom de christna lärarne predikade, de järtecken, som
af dem och helgonen förrättades, förekommo icke fremmande;
Thor och Oden hade gjort många sådana och ofta förvandlat sig;
hela hedendomen, hela Asaläran var full af underbarheter. De
forntida fädren afskydde och straffade stöld samt äkta hustrurs
trolöshet; trofasthet i vänskap, hjelpsamhel, gifmildhet, hjeltemod
voro hos dem högt aktade dygder; droltsvek, trolöshet räknades
till nedriga handlingar, och i dessa fall icke blott, men ännu i
många andra tänkte och handlade de i Christendomens anda.
Äfven de yttre bruken vid den christna gudstjensten voro för
hed-ningarne icke obehagliga, fast hellre, då de hörde sången af
männens fagra stämmor, då mässan med intrycksfull högtidlighet blef
sjungen, då de sågo preslerna i helig skrud, sågo de klart
brinnande ljusen och förnummo rökelsens vällukt, gjorde detta allt
på dem ett mäktigt intryck, och det tycktes dem väl om de
christnas seder.
233. Men deremot stötte det våra fäder mycket för
huf-vudet, alt de christna preslerna, talande oro en enda Gud,
förkastade alla andra och förklarade dem för falska. Äfven budet
om Söndagens hållande i helgd och förbudet mot ätandet af
hästkött förekommo dem i hög grad vidriga. Från ungdomen
uppfostrade i andra seder och täukesått, kunde de icke begripa det
syndiga i barns utkastande, i sjelfmord, envig och hämnd, som
af Christendomen högt ogillades, men efter deras gudalära och
deras begrepp om rätt och beder förtjente lof och beröm och till
en del icke utan vanära kunde åsidosättas. I nordens tempel och
heliga lunder hemburos Gudarne blodiga offer; den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
