Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talrikt och vål utrusladl manskap drog han derifrån upp till
Markerna och genom härjande och brännande tvang folkel att gifva
sig under honoui och svårja honom lydnad. Till befästande af
denna eröfring lade han med sin flotla in i Venern, landsteg på
Qvalldinsö (Kållandsö) vid kusieu af Götaland och uppförde der
en skans med vallar af torf och träd samt graf deromkring.
Sedan kost och alla förnödenheter blifvit dilskaflade, satte han till
befall oingsmån öfver borgen tvenne tappra höfdingar med en
utvald besättning af 300 man, hvarefler Konungen sjelf, emedan
det led inpå hösten, med den öfriga hårhopen åter begaf sig
tillbaka lill Norrige. När dessa fiendlligheter spordes, och så snart
vinterkölden lagl is öfver Veuerns valten, drog Konung Inge med
en härsmakl af nära 3000 man öfver lill Kållandsö. Han
uppfordrade Norrmännen alt draga bort, med frihet att medföra allt
det byte de lagil. De svarade med spoiskhet. Då kringrände
han skansen, men erböd de belägrade ånnu fritt aflåg med
vapen, hästar och kläder, dock att qvarlemna bytet. De afvisade
med stolt mod äfven detta. Nu låt Inge fylla grafven med
stockar och stenar; derefter blef med långa bjelkar, hvarvid ankaren
voro fåstade, vallen nedrifven; sedan antändes stora bål, och man
sköt på de belägrade med lågande bränder. Då bädo Norrmännen
om fred. Inge tillät dem afiåga, men utan vapen och utan
kappor, och vid nitågandet ur borgen undfick hvar och en af dem
ett slag af ett spö. Följande vår, sedan Markerna på nylt
underkastat sig Svea-konungen, kom Magnus Barfot med en stor
här-flotta till Göta-elf. I Foxerna socken i Flundre hårad gick han
med håren i land. Eo å låg i den våg, Norrmännen togo. De
giogo öfver. Då mötte dem Göternas hår. Efter en hårdnackad
sammandrabbning blefvo Norrmännen öfvermannade. en stor hop
af dem nedergjordes, andra kastade sig på flykten, och Konung
Magnus sjelf kom med nöd undan. Harmfull öfver det lidna
nederlaget, samlade han ånyo en stor härsmakl och drog från Viken
åter upp till Gölaland att vedergålla Göterna den skada, de hade
tillfogat honom om våren. Inbyggarne i de nordligare, vid elfven
liggande trakter blefvo tvungna att underkasta sig honom.
Djupare inåt landet vågade Konungen emellertid icke draga, utan
slog läger vid landamäret, utsände spejare, och af dessa
underrättad om Inges antågande och hvad i öfrigt föregick, bröt han i
tysthet upp, tågade med hastighet och öfverrumplade Götiska håren
nattetid i dess läger vid Foxerna. Genom den oordning mörkret
och den hastiga öfverrumplingen förorsakade, ledo Göterna stor
förlust, och Inge måste rädda sig med flykten. Tillfreds att på
detta sätt hafva upprättat sin, genom förra nederlaget förringade
krigsära, fann Magnus icke för godt alt inlåta sig i vidare strid
med Göterna, men vände åter tillhaka (ill Norrige, utan atl draga
några fördelar af den vunna segern. Fienddigheter denna lid äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
