Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven mellan Danmark och Sverige omtalas af våra gamla krönikor.
De säga, att Konung Inge vannit fem strider i Skåne, intagit
landet och trenne år innehaft det. Då styrde öfver Danmarks
rike Sven Estridssons tredje son *) Olof, hvilken man gifvit
tillnamnet Hnnger i anseende till det tröstlösa tillstånd, hvari
landet genom missväxt, hungersnöd och anoat oodt befann sig
under hans nioåriga regeringstid. Mellan honom och hans broder
Erik Eyegod rådde oväoskap. När derföre Olof år 1086 trädde
till konungaväldet efter sin broder Knut den Helige, flydde Erik
•med sin gemål Botild till Konung Inge i Sverige. Vid ett
sådant sakernas skick år troligt, att från Sveriges sida då skett ett
fiendtligt infall i Skåne.
247. Under sådana förhållanden gick del Ellofle
århundradet till ända. Sommaren derefter, året 1101, kommo
Skandinaviska nordens trenne Konungar tillsammao till ett fredsmöle
i Konghell invid Göta-elf. Då tinget var satt, gingo Konungarne
fram på slätten, afsides från de andra männen, samtalade mellan
sig om fred och förlikning och kommo snart till beslut derom.
Vilkoren voro: att landamäret skulle förblifva detsamma, som det
af ålder hade varit, och hvar af Konungarne behålla det rike,
deras fäder haft före dem. Detta fredsslut är efter all sannolikhet
detsamma med våra krönikors och andra till oss komna berättelser
oro det ryktbara, så kallade Danaholmsmötet, då sådan
gråosutsfakniog skett, att den i skären vid inloppet till Göteborg
liggande ön Danaholinen blifvit skiftad i lika lotter mellan de
nordiska rikena, och från densamma, såsoro gränspunkt mellan
alla rikena, rågången mellan Svea- och Danavälden gått utefter
nordliga gränsen af Halland och Skåne samt den sydliga af
Småland, så att sjette och sista gränsstenen blifvit satt vid Brimse-å
mellan Möre och Bleking, till följd hvaraf äfven sistnämnda
landskap jemte Halland och Skåne blifvit räknade till Danmark. Att
krönikorna hänföra denna gränsutstakning, det af dem så kallade
Danaholmsmötet, till Emund Gamles och Sven Tveskäggs tid
(mellan hvilka Konungars regeringstid dock ligger ett halft
århundrade), utvisar klart, att ett eller annat århundrade förbigått,
innan den fortplantade sägnen om nämnde råläggning mellan
Svea- och Danavälden blifvit i skrift uppsatt, då man ännu väl
hade nagon reda på gränsstenarne, men mindre under hvilka
tidsförhållanden och i hvilka Konungars lid nnder de mångfaldiga
regentomhyten i de föregående oroliga århuodraden dessa stenar
blifvit uppsatta. Det är förut af oss framstäldt, huru tidsförhål-
*) Harald, med tillnamnet Hein, och Knut (genom sin martyrdöd
i Odense p& Fyen räknad till de Heligas antal) trttdde efter sin
fader Sven Estridssons död 1074 livar efter annan till
konunga-dömet, men regerade blott en kort tid: Harald f 1080, och Knut
* 10S6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
