Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i landet. Der ta pass tillsperrade bönderna genom förhuggningar.
Konungen salt till bords, då han fick underrättelsen derom. Han
rasade upp af förbittring, att en bondbop ville för honom
till-sperra vägen, låt blåsa till uppbrott, steg till häst och an ryck te
mot förhuggningen. Det råd Nils Dotta, en af böfdingarne, gaf,
att först utknnskapa allt och gå varligen fram, bemöttes af
Konungen med det svar, att nygifta mån gerna alltid äro de fe*
gaste, hvartill Nils, som dagen före aftåget från sitt hem hållit
sitt bröllop, med vrede genmälte, att han skulle våga det, som
Konungen icke dristade sig till. Då ryttarne kommo till
ingången af passet, stego de af hästarne, att till fot storma
förhuggningen. Bönderna, stående på bråttan såsom på en mur, mot*
togo dem med stockar och spjut. Förgäfves framgick Nils Dotta
med stor dristigbet och förelyste i djerfhet och mod, traktande
alt genom en manlig bedrift aftvå det skymfliga tillmålet. Ett
spjut fälde honom till marken. Ett lika öde träffade många tappra
mån, och missnöjd låt Konungen, då mörkret inbröt, blåsa till
återtåg. Då han följande morgon ville förnya anfallet, fanns
bråttan af bönderna öfvergifven och Danskarne framtågade genom
passet utan motstånd. Men så stora hinder och besvärligheter
mötte vid dem vidare framträngande i landet, ett Sven, för att
icke se hela sin krigsmakt gå till undergång eller af sig sjelf upp*
lösas, slutligen fann nödigt att söka sin räddning I ett hastigt
återtåg. Sjelf, skyndande med en del af sitt folk ginaste vågen
till Skåne, uppnådde ban lyckligt Danska gränsen. Ett hårdare
öde drabbade den öfriga delen af håren, som under anförande
af Carl, höfvidsmannen i Halland, och hans broder Knut tog
återvägen genom Finheden. De lågade i sorglös trygghet, 1 tillit på
den gisslan som blifvit gifven dera. Man mottog dem med god*
villighet, ett gästabud tillreddes för dem, och Danskarne, sedan
de druckit långt inpå natten, lade sig rnsiga att sofva. Men i
djupaste sömnen väcktes de af en rundtomkring dem sprakande
eld, och då de genom lågorna sökte sig våg, stÖUe de på en
utomkring stående beväpnad hop af bönder, som utan barmhertighet
nedhögg de ur lågorna framkommande, förföljde dem, som
und-kommo, och under hån och spe nedstoppade alla, som de grepo,
i upphuggna vakar på Nissa»ån. Genom ett sådant förräderi af
en ringa bondhop, tillägger med en viss harm den Danska,
med händelsen samtida krönikskrifvaren Saxo (af hvilken vl
hemlat hela denna berättelse), förspildes delta tåg. Man har i
Smålands bygder en genom många århundraden från slågt till slägt
fortplantad sägen om qvinnornas i Värend tappra förhållande vid
ett fiendtligt infall af Danskarne, huru dessa genom list blifvit
nedergjorda under anförande af den rådiga Blända, som
gemensamt med andra bygdens qvinnor lillredt för Danskarne ett stort
gästabud, och då, sedan dessa druckit långt inpå natten och ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
