Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven pligliga atl efterkomma uppmaningen, undandrogo sig allt
deltagande deri, men begåfvo sig deremot sommaren samma år
öfver till Sverige att förbinda sig med det Svenska
konungahuset, Valdemar att trolofva sig med Sverkers styfdotier Sofia, och
Knut att begära till gemål en Konung Sverkers dotter af förra
giftet. De blefvo af Sverker med största vänskap mottagna. Icke
utan grund fattade Sven af denna förtrolighet och
förbindelse med ett konungahus, till hvilket han stod i fiendtligl
förhållande, stora misstankar till Knuts och Valdemars afsigter. Det
missförstånd, deraf mellan dem uppkom, tände åter i Danmark
det inbördes kriget, hvarunder af Sven anstiftades ett lönnmord,
för hvilket Knut föll ett offer, men Valdemar, ehuru sårad,
lyckligt räddade sig och sedan öfvervann Sven i det afgörande
slaget på Gratehed på Jutland, i grannskapet af Viborg, der
under flykten Sven omkom (hvaraf, till minne af stället der detta
skedde, han erhöll sitt tillnamn G ra te), och Valdemar, efter
ett i 26 år nära oafbrntet fortfarande inbördes krig, blef ensam
Konung öfver Danmark.
Samtidigt med utbrottet af de inbördes striderna i
Danmark lösbröt äfven i Norrige en storm af inre oroligheter,
som med få afbrott fortvarade ett halft århundrade igenom.
Likasom i Danmark afkomlingarne af Sven Estridssons hus, stridde
i Norrige älllingarne af Harald Hårfager äfvenledes om
besittningen af konungadömet. Obestämdhet i thronföljden gjorde det
lått för hvarje med anspråk framträdande konungaåtlling att vinna
anhängare, samla här och tända facklan till ett inbördes krig.
Sönerna Eisten, Sigurd och Olof, som Magnus Barfot
efterlem-nade, och hvilka efter honom gemensamt trädde till riket, voro
alla födda af frillor; men inom konungahuset gjordes mellan åkta
och oåkta söner ingen skilnad, så att de alla med lika rått togo
konungadömet i anspråk. Tre och tjugu år efter Magtius
Barfots död, då hans söner Eisten och Olof äfven nedstigit i sina
fäders graf och leronat hela riket ål Sigurd. Jorsalafarareo, kom,
år 1126, från Irland till Norrige en man, kallad Harald Gille,
som föregaf sig att vara en son af Magnus Barfot. Sedau han
med blottade fötter, ledd af tvenne Biskopar, gått öfver nio
glödande plogjern och genom delta jernprof, efter sagoskrifvarens
utsago det strängaste sanningsbevis som varit spordt i Norrige,
ådagalagt rigtigbeten af sin föregifna fädernebörd, blef han af
Sigurd upptagen och erkänd som hans broder, dock med vilkor,
och detta under edsbekråftelse, att Harald frånsade sig all
rättighet till riket, så långe Sigurd sjelf och hans son Magnus lefde.
Då Sigurd fyra år derefter afled, och Magnus låt röja ett
storsin-nigt, våldsamt, enrådigt lynne, skedde genom råd och samverkan
af mäktiga mån, som mer älskade den lättsinnige, gifmilde
Harald Gille, att på ett högating i Tunsberg hälften af riket blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
