Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald tjlldömd. Harald behöll äfven öfverbenden i det krig,
derigenom uppkom mellan honom och Magnus, och förskräckligt
blef deo sistnämndes öde, då han, år 1135, togs i Bergeo
till-fåqga: lians begge ögon utstungos, man afhögg bans eoa fot, ocb
sedan han på ännu annat sätt blifvit stympad, sä alt hao aldrig
mer skulle falla på den tanken alt blifva Konung, klåddes deo
från en yngling af sköni, manligt utseende till en krympling
förvandlade I6:åriga, olyckliga Konungen, nu kallad Magnus
Blinde, i munkdrägt ocb insattes i ett klotter, att der framlefva sina
öfriga dagar. Men Harald Gille hade knappt mer ån ett år sutit
ensam Konuqg Öfver riket, då åter framträdde en äfven t yrare,
Sigurd Slemdjekne, som ävenledes sade sig vara son af Magnqs
Barfot; derpå nya oroligheter. nya hvälfningars Harald Gille blef
en natt öfverraskad och mördad; Magnus Blinde, löskommen ur
klostret, flydde öfver till Sverige till Jarlen Carl Suneson i
Vestergötland och skildrade för honom Norriges tillstånd sådant, alt
riket stod öppet för enhvar mäktig man, som ville vinna det,
emedan någon Konung då icke regerade öfver landet, men Läns*
höfdingarne mellan sig delade all makten. Carl Suneson, genom
sin moder befryndad med stora, ansedda slägter i Norrige, sjelf
en mäktig man och ”girig efter välde”, lånade ett villigt öra till
Magni tal, samlade hår och drog in i Viken atl intaga Norrige.
Af fruktan gick i början allt folket honom tillhanda. Men i
Sörbygdens hårad, på Kroka-skogen, mötte honom eo af
Låns-höfdingarne samlad här, Striden var skarp. Carl Suneson,
slagen och afekräckt af denna första motgång, öfvergaf tankarne på
Norriges eröfiing lika hastigt, som ban fattal dem, och drog åter
hem till sitt jarldöme.
300. Öfverhufvud gick det så i dessa som de tider, hår»
efter följa, stormande och oroligt lill öfver hela den
Skandinavisk* Norden. Efter vikingafärdernas upphörande återkastade på
sig Sjelfva, mätte de nordiska makterna nu oftare siqa krafter
mot hvarandra, hvarlill ländernas grannskap och Konungarnes
frundskapsförhållanden till hvarandra gåfvo mångfaldiga
anledpin-gar. Dertill kom ännu de gamla begreppens kamp med den nya
inträngande bildningen, hvaraf starka brytningar i statskroppen
måste uppkomma, vid öfvergångeo från ett samhällstillstånd lill
ett annat.
201. Ännu i slutet af XI århundradet hade i de flesta
af våra landskap den nya tron icke förmått atl göra 6ig
öfver-rådande. I hvarje af demt synnerligasl i de till det egentliga
Svea-rike hörande bygder egde oundvikliga återfall tillbaka i be*
dendomen rum. Från minnena af dessa tiders kamp mellan en
gammal och en ny tro leda sig de mångenstädes äonu i våra
bygder lefvande 6agor om troll, som, icke lidande klockornas ljud
från Guds hus, slungat klippor och slenmastor mot de nyoppfdrda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
