Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller under byggnad varande kyrkor för att hindra deras
fullbordan. Emellertid ser roan på ingen sida förföljelser,] från
Chrislen-doraens intet våldsamt pådrifvande till omvändelse, från
heden-domens ingen ofördragsamhet mot den nya lärans förkuanare.
Endast få af dess budbärare ledo martyrdöden, och dessa ådrogo
sig densamma Sjelfva genom sitt, af ett eldigt nit häftiga, ovisliga
förfarande. Det stilla, långsamma framskridandet af
christmdoms-verket, på samma gång det ligger i dagen våra fornfåders
aktning för samvetets och tankens frihet, vittnar på andra sidan om
ett på del hela varsamt till vägagående af den nya .lärans
pre-ster. Långt ifrån att drifva pä ett fullkomligt utrotande af
hedniska seder och brak, sökte de fastmer i dessa inlägga christna
begrepp och på-denna våg småningom närma folken lill
Christendomen. De fordrade af de nyoravånda blott ett yttre
iakttagande af vissa kyrkans föreskrifter, men nfversågo, att de i öfrigt
vidhöllo mångi från hedendomen årfda tänkesätt och bruk; man
valde fordna till offer åt Gudarne invigda, for folket heliga ställen lill
platser för christna kyrkor, och i christen drågi klåddes de
hedna-seder och bruk, som närmare sammanhängde med den forntida
gudaläran och djupast ingrepo i folk lifvet: hedendomens festliga
samdryckeslag förvandlades lill christna gillen; såsom fordom till åra
för Oden, Frey och Thor och hädangångna hjeltar druckos nu
skålar till åra för Christas, Jungfru Maria och christna kyrkans
heliga mån, och ovanligl var icke, att minnen helgades på en gång
åt Asagudarne och åt Christas samt helgonen; folket beröfvades
ej några af sina fröjdfulla fester; mao drog forlfarande lill de
orter, hvar det var vant att infinna sig till offer; hedniska
föreställningar och brak gingo öfver i Christendomen, antogo en
christlig betydelse, och sålunda förvandlade, tåldes, gillades,
understöddes de af kyrkan. Hår således icke, såsom
mångannor-stådes, genom tvångsmedel, genom bestraffningar, genom
vapenmakt, men genom fogsamhel och klok fördragsarohet af sådana
från hednaåldern årfda föreställningar och sedvanor, som bildade
den ioflytelserikaste, med folklifvet närmast sammansmälta delen
af nationens minnen, gjorde Christendomen år från år sig mer
och mer herrskande. Hedendomen utdog småniogom mer af inre
svaghet ån genom yttre tvåog, genom Chrislendomeos inre kraft
mer ån genom åtgärder af den verldsliga maklen. Men först
mot medlet af XII århundradel finna vi biskopsdöraen härstädes
upprättade. De heliga män, den fromma forniiden vördat som
grundläggare af de biskopliga sätena eller satt till förteckningarne
af sina första Biskopar, voro inga af kyrkan till herdar öfver en
vtss hjord vigda Biskopar, utån blott i allmänhet dera anvisade
de orter, hvar de skulle predika tron eller arbela för upprättande
af christna församlingar. De tillhörde mer hela landet. De
vandrade från ort till ort, från bygd till bygd, allestädes predikande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
