Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anbefallt dessa, alt icke i något fall underkasta sig jernbörd eller
andra lika vanskliga rältegångsbruk, hvilka af kyrkan och den
Heliga Sioleo ofla voro förkastade.
SOS. Så uppkom ett från Öfriga medborgare afskildt stånd
med rättigheter, soro frikallade samma siånds gods och hemman
från de bördor, hvilka hvilade på öfriga samhållsmedlemmarne«
och hvarigenom samma slånd derjemte lill viss del fritogs från
de allmänna lagarne, så alt dessa i hela sitt omfång icke voro
användbara mot kyrkans tjenare. Häraf o p pst od första fr ål set,
det så kallade andliga, och härigenom lades första grunden lill
ståndsftkilnader i vårt land.
390* Sverker II skildras som en förståndig och behaglig
man med höfviska seder, tillika en god stridsman, och som ville
sitt rikes vål. Den tid, han uppehöll sig i Danmark, hade ban
der förmält sig med en viss Benedicta eller Bengta, dolter af
Ebbe Suneson till Knardorp eller Kuarreiorp, en storslägtad man.
Ålerkommen till riket och insatt i konungadömet, trädde han
efter sin förra gemåls död i nytt gifte med Birger Jarl .Brosas
dotter Ingegerd, som födde honom sonen Johan. Emellertid hade
Knut Erikssons söner kommit till manliga år. Ett dunkel
hvi-lar öfver förhållandet mellan dem och Konung Sverker. Man vet
icke, antingen de röjt tecken till begär alt dela riket med
Sverker, eller Sverker mer endast af fruklan och för befästande af
sitt konungadöme samt dess bevarande ål sin son sökt tillfälle att
rödja dem ur vägen, eller uppviglare på ömse sidor utsålt frön
till misstroende och misshällighel mellan dem och Konungen och
sålunda föranledt det blodiga uppträde, som deraf följde. Det
skedde nemligen i Elgarås, vid sjön Unden, mellan skogarne
Tiveden och Pågremo i Vestergötland och Vadsbo hårad, år 1205 den
femtonde dagen i November måoad, alt Knut Erikssons söner
blefvo alla nedergjorda, med undantag af en enda, af namn Erik,
som kom lyckligt undan *). På en gäng, efter det att Sverker
fört en fridsam, 10-årig regering med godt vittnesbörd, vånde
sig nu folkets bjertan borl ifrån honom. Erik, undkommen det
Öde, som öfvergick hans bröder, flydde öfver till Norrige, men
kom efter kort tid derifrån åler tillbaka. Från Norrige medförde
ban ingen undsättning, emedan dåvarande Konungen derstädes
*) Hvad som berättas omen Fale Bure den Yngre, som vid detta
tillfälle skall hafva räddat Erik, i det han borit honom p8 sina
armar öfver fjällen till Norrige, är, likasom berättelsen om en Äldre
Fale Bure, som skall hafva varit Länshöfding i Norrland och
höfvidsman för de till Erik den Heliges hämnd uppbrytande
Hel-singarne, alltsammans hopspunna dikter af Riksantiquarien
Bn-rffius, som lefde i sednare hälften af XVI och förra hälften af XVII
ärhundradet och till förhärligande af Buriska slägten» stamfader
sammandiktat detta berättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
