Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loge II Baardsson och hans Jarl Håkan Galin denna (id voro i full
strid med inhemska partier och vål behöfde mot dem använda
all sin makt. Fremmande hjelp gjordes Erik icke heller behof,
Svearne reste sig, och sinnesstämningen öfver hela riket var
sådan, all Sverker ej såg för sig annan räddning, än all påkalla
hjelp af sina mäktiga frånder i Danmark. Och till hans bistånd
kom från del i sin högsta makt då varande Danska riket en
väldig hår till häst och till fot, anförda af Sverkers svärfader Ebbe
Suneson jemte Lars Suneson, Jakob Suneson och Peder Sunesoo,
Biskop i Roskild, alla bröder af den mäktige Andreas i Lund, och
alla af storl namn, Ebbe och Lars Sunesöner i synnerhet
vidt-frejdade såsom Danmarks krigserfarnaste och tappraste hårförare.
Daoska hären ryckte in i Götaland. Erik Knutsson drog från
öfra Sverige Danskarne lill mötes. På Falbygden i Vestergölland,
vid gränsen af Gudhems dfch Vartofla häradeu, i trakten af Kongs-.
lena by och berg slölte de fiendtliga härarne på hvarandra. Och
det kom då, i midvinlern 1208 den 31 Januari, till ett af de
blodigaste slag, håfderna vela för denna tid all omtala, i
men-niskornas minne, såga de, det mest mördande, sedan Styrbjörn
den Starke föll på Fyrisvalls slätter, och det sista • i hvilket
sagan låter Oden skynda till stridsplatsen att följa stridens gång
och gifva seger. På båda sidorna var manfallet stort, hårarnes
hufvudanförare föllo, på Danska sidan nemligen bröderna Ebbe
och Lars Sunesöner, Danmarks yppersia krigshöfdingar, och med
dem många af Danska rikets ädlingar; hela Danska hären blef
nära tillintetgjord, så att icke två voro tillsamman på flykten,
och blott få återkommo till Danmark. Barn efter barn, såga
våra krönikor, hafva velat tala om denna blodiga dag, och
folkvisan i sin tonart har äfven besjungit minnet deraf *). Sverker,
med djup smärta öfver sina frånders fall, flydde åter tillbaka till
Danmark, och med honom följde Erkebiskop Valerius, som fråu
hofkaplan hos Sverker hade blifvit upphöjd på den
erkebiskopliga stolen. Sverker anropar genom honom den Heliga Stolens
skydd, och Påfven, lill svar, anbefaller Svenska kyrkans fäder,
all medla fred mellan de kämpande furslarne och förmå Erik alt
i godo afstå konungadömet till den rättmätige, under Romerska
kyrkans hägn stö Ide Konung Sverker, eller, om del på annat
sått icke kunde ske, tvinga honom dertill genom kyrkans bann.
Men förgåfves. Del, all förkunna kyrkans bann öfver den af
folkets vapen kraftigt tippburne Erik, vågade Biskoparne icke, och
så vida några försök af dem blifvit gjorda, atl inleda en freds-
’) Man har öfver detta slag åfven följande, bekanta munk vers, till
hälften på Svenska, till hälften på Latin:
Contigit in Lenum twa Danske lupo for enom,
Aff Svenskom Svenom togho dorsum verbere plenum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
