Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsendet soro staternas författning. Inflytelsen deraf erfor
nftr-masi del till Tyska riket gränsande Danmark, och Konungarne
Valdemar I, Knut VI och Valdemar II, för bildandet af en till
häsi stridande, harneskbeklädd hår, dels utdelade förlåningar af
kronogodsen, dels fritogo från skatl de jordegare, som iklädde
sig vapeuljenslen till häst. För Magnus var äfven af egen
erfarenhet genom det oärroare förhållandet till Danmark icke
obekant öfverlågsenheten af en vål utrustad hårhop till häst, deraf,
sedan han kommit till konungadömet, det åfven blef en sf hans
första omsorger, all genom införande af vapentjensl till häst och
dermed förbundna öfningar och färdigheter gifva hållning åt sitt af
naturen krigiska, tappra folk. Han hade inga inkräktade länder,
såsom de Frankiska och Germaniska Konungarne, atl utskifta till
förläoingar ål silt krigarfölje; han hade icke heller lika rikedom
på kronogods och inkomster som Valdemarerna i Danmark.
Deremot egde han full frihet atl såsom sin tillhörighet råda öfver de
skaller och gårder, han uppbar af laudets inbyggare. Magnus
således kränkte ingens rått, pålade inga nya bördor, men tog af
sitt egel, då han gaf skattfrihet åt en hvar, som fann behag deri
och hade förmåga alt göra krigsljenst till häst. Tjensten i
harnesk till häst var kostsam genom den lill sådan tjenst hörande
fulla vapenrustningen med jernbeklådnad ”både å likama och å
”benom” jemte underhållande af en stridshäst, denna åfvenledes
harneskbeklädd. Lållasl förmådde delta de slorslägtade familjerna,
som voro i besittning af en betydande odalegendom och redo med
talrika följen af huskarlar. Samma tillfälle stod öppet för hvar
och en bonde, som mäktade att vapenklådd sitta upp lill häst.
Och många bönder med större gårdar utbytte bördan af skatl mot
bördan af ruslljenst (af rus, ross, i forntida språket
betecknande häst). Det finnes icke beståmdt, och ånnu långt fram i
tiden saknas bestämda upplysningar deröfver, huru stor jordvidd
konde från skatt frias genom åtagen förbindelse alt i vapen tjena
till häst. i hvilket rootsvarigt förhållande således ruslljenst och
skatt stodo till hvarandra. Men alt bördorna, åtminstone
ursprungligen, någorlunda motsvarade hvarandra och egentlig
olikhet i beskattning deraf icke uppkom, kan dömmas af de
svårigheter, som mötle, då en frälseman ville frånsäga sig frålset och
åter blifva bonde. Det större anseendet emellertid af
vapentjen-sten lill häst jemte skattefrihet som lön derför gaf i deras ögon,
hos hvilka bodde någon ärelystnad med sinne för en krigisk
lefnad, ett afgörande företräde åt den framför plogen mer hedrande
tjensten till häst. Det kallades att ”tjena frälst.” Fordom
betecknande fraels, fraelsisro an, folkfrsels en friboren man lill
skilnad från trålen, hvilken, såsom icke hörande till de fria
männens klass, kallades ofrals (174). En förvandling deruti
föregår med rusttjenstens införande och trlldomens aflysande icke lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
