Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teos sida; hvilken helaå, som sjelf var slagen (ill riddare, kunde
tilldela denna värdighet åt en annan, Konungen åter icke förr, do
han sjelf var upptagen i riddarnes krets; det var ett samfund,
som spridde sig nästan öfver alla Europas länder, utan att bilda
eo i något visst land stiftad inrättning; endast som
länsinnehaf-vare, icke som riddare stodo dessa i något uti lagarne grundadt
samband med Sjelfva samhällsförfattningen; deras pligter som
riddare förestafvades endast af riddarlagarne, hvilka såsom allmänna,
ntan afseende på en viss stat eller styrelse, omfattade de till
or-densförbundet hörande riddarne i alla länder. Det af Magnus
åter stiftade Svenska riddarsamfund stod i alla förhållanden
under Konungens omedelbara styrelse, så att det ensamt af honom
mottog den ridderliga värdigheten, mottog af honom lagar och
föreskrifter och var honom allena förbundet. Det blef derigenom
från sin början en med samhällsförfattniogeu sammansmält
statsinrättning. Derföre äfven medlemmarne deraf i urkunderna
blifva kallade och Sjelfva kalla sig Konungens Riddare,
Konungens årliga Riddare, Konungens af Sverige
Riddare. Dem ensama tillägges efter denna tid
värdighetsbenäm-ningen af Herrar, och deras jemte svennernas af vapen gårdar,
sådana, på hvilka de Sjelfva suto, kallas herramannagårdar,
lierresälen, herregårdar. Magnus frikallade jemte
Konungens och Biskoparnes äfven de riddarne och männen af vapen
tillhörande gods från gästningsskyidigheten, så atl de ingen
för-pligtelse sknlle hafva atl gifva eller sälja något till vägfarande,
derest de icke Sjelfva ville; likaledes befriades alla deras
sätesgårdar, som rustade för tjenst till häst, från den eljest rikets alla
mesige inbyggare öfverhufvud, bönder som landboer, strängt
åliggande skyldigheten, att budkaflan bära och fortskaffa, då
Konungens bud kom, eller annan angelägenhet fordrade sammankallelse
till ting. Sjelfhämnden, sjelfförsvaret var elt lill karakteren af det
allmänna riddarväsendel hörande drag: ett ord till kränkning af
en riddares heder eller annan honom tillfogad oförrätt var
detsamma som en maning till vapen. Magnus åter gaf stränga
lagar deremot: ingen hämnd sknlle tagas, ingen upprättelse för en
tillfogad oförrätt utkräfvas, innan saken blifvit hemsläld lill
Konungen; skedde åler så, alt en riddare eller en sven af vapen slog
en annan herres sven eller ijenare, skulle saken hånskjutas
lill tinget och böter der kråfvas, efter hvad landssed eller lag
sade. Mot lönliga samband, helst genom sådana mellan välborna
män för mången man och för hela menigheten ofta slor skada
uppkoraroe, stiftade Magnus den lag, atl ehvad sådana
samman-rotningar eller hemliga förbindelser voro med ed och skrift bundna,
eller blott ett trofast ja dertill gifvet, skulle samtligen de
förbundnas gods sköflas, och de Sjelfva för evärdliga lider vara
landför-visade, der som de icke genom Konungens nåd fingo tillstånd alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
