Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återkomma. Sålunda, på samma gång Magnus drog till thronen
närmare, framhöll och med rättigheter omgärdade de af börd och rik
odal mest betydande i landet, lade han på dem äfven tyglar till
bevarande af ordning, frid och rått. Land och folk ledo af de
storflockar, det talrika följe af hirdsvenner, som beledsagade
her-rarne på deras färder så # lill konungahofvet som eljest, då de
drogo omkring i landet. Äfven deremot gaf Magnus förbud och
stadgade, att ej månde en Biskop rida med större följe ån 30
hästar, Konungens rådsherrar livar af dem med 12, riddarne och
deras vederlikar, svennerna af vapen, med 4 och alla andra med två.
358* Få år efter mötet på Adelsö hade Konungen ett
sammanträde i Skeninge med rikets förnämsta män, då, ”såsom
”befunnet nödigt och rådeligt,” det beslut fattades, att "hvad i
allmän-”neliga och enskilta saker, som rättelse och näpst tarfvade, Konungen
”med sitt råd och sina goda mån deröfver skipade och lät i skrift för
”alla mån pålysa, änskönt ej derom förut vore stadgadt och i lag satt,
”det skulle af alla hörsammas och Konungens bud iakttagas.” Sålunda
tillerkändes Konungen och hans råd till viss del en oinskränkt
lagstiftande makt, en rättighet, som både Magnus sjelf och äfven hans
efterträdare finnas hafva utöfvat, synnei ligasi dock i afseende på hvad som
börde till den allmänna ordningen, den allmänna friden och
säker-helen. På samma möte stadgades äfven såsom dädanefter gäl»
lande lag, ”alt hvilken tid Konungen kallade sitt rike samman
”till någol samtal, då måtte inga andra djerfvas all komma ån
”de, som voro kallade med Konungens bud eller bref, så framt
”icke någon hade nödvändigt fall och komme på egen kost; ly
”det vore icke skåligt, atl folket betungades af kosten.” De
forntida Allshärjartingen hade längesedan råkat i förgätenhet. Med
de uppkommande striderna mellan Svearne och Gölerna och deraf
upphörandel af de gemensamma offren vid Upsala ting var den
gamla ordningen försvunnen. De framkastade grundsatserna om
fria konungaval (142) bära sin frukt. Arfs- och valrätten träda
mot hvarandra i kamp, och från denna tid, under slriderna om
konungavalen och deraf alstrade inbördes oroligheter, rycka de
af krigiska skaror omgifna store all makten till sig. Spår till
några stora, allmänna folkmöten, liknande gamla Allshärjartingen
med Lagmannen i spetsen, te sig icke mer. De mölen, som
ännu omtalas, inskränka sig hufvudsakligen till landtkapsmölen,
sådana Konungen höll på sina färder i landet till skipande af lag
och råtl och dömmande konungsdom, hvarvid andra förekommande,
landskapet eller del allmänna rörande angelägenheter då
äfvenle-des förehades och afgjordes. Förefallande årender af vigligare
eller allmännare beskaffenhet synas vål någon gång hafva bestämt
Konungarne till sammankallande af ett allmännare möte, men
hvarom vi icke känna annat eller mer, ån alt, såsom af
urkunderna kan skönjas, de store i landet dervid hade en afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
