Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män lill kyrkovärjare, hvilka det tillkom att på församlingens
vägnar vårda kyrkans medel och lillhörigheler samt besörja, hvad
annat rörde kyrkan och socknemånnens förhållande till densamma,
samt Öfver denna sin förvallning en gång oro året göra redo för
socknen. Uppkommande jordatvisler mellan lekmän och de
andliga hörde under bondelagen, så alt alla sådana mål, ehvad de
andliga å egna eller å kyrkans vägnar voro svarande eller kärande,
skulle afdömas vid landstinget. Under landslagen hörde äfven
alla förbrytelser, som af kyrkans hjon, det vill såga hennes
landboer och underhafvande jemte alla till presternas busfolk hörande
personer, begingos mot andra eller af andra mot dem, hvilka
dessa förbrytelser än måtte vara, och likaså vid lekmäns begående
af sådana mol prester, hvaremot till biskopstingel eller andliga
domstolen hörde de af prester mol lekmän begångna brott, efter
deo grundsats, all såsom anklagad enhvar borde dömas af den
domstol , hvarunder han rätteligen hörde och lydde. Bondelagen
gjorde sig äfven gällande mot deo af kyrkan så högt påyrkade
lesla-mentsfriheten, en frihet, hvilken hon aldrig förmådda bringa till
den utsträckning, som af henne åsyftades och efterslräfvades.
Endast del vann hon omsider, att af lösören och sjelfiförvåi fvad
egendom hvar och en kunde gifva så mycket, honom godl syntes, af
bördfånget, genom arf tillfallet gods åter blott tiondedelen, men
mer icke utan arfvingarnes goda ja och samtycke. Konungamakt
och folkmakt voro änuu sedan uråldriga lider hår starkare, mer
djupt rotade och befåstade, än atl Biskoparne kunde fördrista sig,
aldraminst med trotsighet, alt ingripa inom deras områden.
423. Bönderna träda allt mer tillbaka från skådeplatsen
af de offentliga angelägenheterna, sedan öfvermakten helt och
hållet kommil i de stora slägternas hand, frålset nu mer äfven
dragit till sig de mest förmående af bondeståndets medlemmar, och
Lagmännen ej mer tillhörde menigheten i den forntida
meningen, sedan de inkallades i Konungens råd och blandades samman
med de stora i landet. Odalroannaklassen har förlorat sin förra
betydelse och måste nu genomgå en mellantid, som står mycket
tillbaka mot den forngamla. Det bildar sig af den egentliga
allmogen en ny klass, skattebönderna, såsom de, hvilka, efter
frålsets uppkomst, hufvudsakligen draga landets skatt och tunga.
424* Om de i första tiderna utgående gärder eller
skatt-gå fvor (så kallade i den mening, att de icke utkrafdes såsom af
en inkråklare ett underkufvadt folk pålagda skatter, men utgingo
såsom elt frivilligt åtagande efler den mellan Landsdiotten och
hafl jus patronatus eller den så kallade faderliga rätten öfver en
mängd kyrkor, ses af urkunderna, hvaribland förekomma bref om
öfverlllelser deraf än till kloster, än till Biskopar eller andra
prelater. Äfven finnes, alt andra af landets stora slägter innehaft
sådan patronaträttighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
